Göteborgsposten – 25 november 1873, sida 2

TUIn GGUImL 1 wLw 271777 —— —— pel i 4 akter, öfvers. Från Utlandet. I Frankrike råder fortfarande det största ugn, och om man får tro Times korresp. i aris, skulle Mac Mahbons maktförlängning dafva gjort ett särdeles gynsamt intryck i den ranska hufvudstaden. Det är åtminstone visst, tt hvarken i Paris eller på något ställe i andsorten tecken till oro visat sig. Det becräftar sig nu, att Mac Mahons seger vunnits lels genom öfverlöpningar från venstra cenern och dels genom söndring mellan bonapartisterna. 37 medlemmar af venstra centern röstade för maktförlängningen åt Mac Mahon, 5 andra afhöllo sig från att rösta, under det att deremot vid omröstningen d. 5 nov. endast 23 hållit sig till hertig de Broglie. För Mac Mahon röstade äfvenledes alla Åobeslutsarama samt åtta bonapartister, bland dem Haentjens, Brame och Martenot, under det att deremot Rouher, Echassöriaux, Ginoux de Fermon, Galloni dlstria, Levert, grefve Murat, Boffintou, Prax-Paris, Abatucci, Vast-Vimeux, Gavini, de Valon, Legrand, Rolland, hvilka den 5 nov. röstat med oppositionen, nu afhöllo sig från att rösta. Vid Casimir Pårier fasthöllo endast 15 af hans anhängare. Legitimisterna och de klerikala fordra redan, att man skall begagna en sådan homogen korservativ majoritet, som den Frankrike f. n. eger, och uppmana Mac Mahon att äfven vidtaga de till segerns fullständigande nödiga åtgärder. Broglies organ -Frangaisframhåller det som ett stort segertecken, att man kunnat umbära bonapartisternas hjelp; i dag har man 68 rösters majoritet, säger bladet, i morgon skall man ha 100, kortligen, nu kan hvarje fransman åter lugnt skrida till sitt arbete för vårt lands återupprättande. I Corresp. Havas uppställas följande beräkningar: När venstern så starkt betonade, att Mac Mahons diktatur hvilar på så svaga fötter, att den Åsaknar stabilitet?, förmåddes många af de hittills obeslutsamma centermedlemmarne att uppträda för Mac Mahon, på det han måtte erhålla den Åstabilitet, som enl. Gråvys, Jules Simons försäkringar fattades honom. Den officiösa Soir lofvar bourgeois guld och gröna skogar, sägande: Regeringen har löst sin uppgift, när hon återgifver oss Frankrike, sådant vi känt det, sådant det sjelf längtat efter att blifva, ett Frankrike med förtröstan i hjertat, med friskt mod och fulla fIiokor. — Den sjelfständiga Åle Temps erkänner, att marskalken vunnit en öfver förväntan stor seger, men tror, att den icke är af någon afgörande betydelse. Allt förblifver i sjelfva verket osäkert och sväfvande, ända tills försattningelagarne bestämts. Först då detta skett, skall man veta, hurudan marskalkens regering är och äfven om den skall fortfarande bestå. Bladet finner derjemte den senaste majoriteten vara söndrad inom sig och föga att bygga på för sjuårspresidenten. Emellertid synas monarkisterna åter drifva nytt intrigspel. De svärma kring grefven af Chambord, som f. n. uppehåller sig hos en vän på hans gods i Frankrike, och stora ansträngningar göras för att förmå honom, som naturligtvis gjort sig sjelf omöjlig att bli konung, att afsäga sig sina anspråk till förmån för grefven af Paris. Detta antyder, att de konungske vilja drifva igenom någon ny plan vid debatten om författningslagarne. Det skall bli af intresse att se, huru Mac Mahon och de Broglie komma att ställa sig härtill. Flertalet af de i Paris befintliga främmande diplomaterna ha mottagit instruktioner från sina resp. regeringar att lyckönska Mac Mabon till hans val. I Virginius-affären korsa ryktena hvarandra. Det ena telegrammet säger, att amerikanska regeringen vill afsända ett ultimatum till Madrid nu genast; det andra menar, att man vill vänta dermed tillsvidare. Det synes dock visst, att Förenta Staternas myndigheter vidtaga alla möjliga förberedande åtgärder till ett krigs förande, i afsigt att vara i ordning om kongressen skulle vilja ett sådant. England rättar sina åtgärder helt och hållet efter Amerikas, och kommer Cuba att besättas, så blir det antagligen gemensamt af båda makterna. Madridtidn. Imparical vill veta, att D PP Ab 252