Göteborgsposten – 25 november 1873, sida 2

— ————— — — — — män förlorar sina hustrur dagligen, goda qvionor vid hvilka de varit vigda under årtionden, och de öfvervinna sin sorg och gifta om sig. Så skall också Chetwynd göra. Sanders skakade på hufvudet. — Chetwynd tillhör ej någon elägt med lätt sinne och lätt hjerta, sade han sorgset. Mylord älskade sin unga hustru af hela sin själ, och han skall älska henne till sin död. Han skall dö med hennes namn på sina läppar. Hans kärlek var hans lif, sir. — Allt detta är mycket vackert, sir, sade Monk; me: låt mig gifva er en vink, Sanders, såsom ledare för ert framtida upptörande. Det är i förtroende, kom ihåg det. Ni minnes, ty ni var närvarande, att lord Chetxynds mor och min styfmor, den aflidna lady Barbara Monk, tog ett löfte af marquisen, att ban skulle gifta sig med hennes styfdotter, min syster Sylvia Monk: Ni minneg, att en högtidlig förlofning mellan det unga paret egde rum vid lady Barbaras dödsbädd? — Jag minnes det, sir. — Lord Chetwynd höll ej sitt trolofningslöfto, återtog Monk, utan gifte sig med miss Bernice Gwellan af S:t Kilda — — Förlåt mig, sir. Det ligger ej i mylords natur att bryta sitt löfte mot någon. Det måste någon gång ha uppstått något missförstånd — ban torde ha fått sitt ord tillbaka af miss Monk — (Forts.)