Göteborgsposten – 25 november 1873, sida 1

— —— kad på det runda bordet, och Monk satt öch åt. Mrs Crowl tog äfven plats vid bordet. — Rummen se ganska hyggliga ut, sade hon i det hon slog i kaffe åt sig. De äro värma och komfortabla, och det är hufvudsaken. Jag kommer att bo som en fin dame här, mr Monk, och det bereder mig ej ringa tillfredsställelse. Jag har fått en god uppfostran, fastän jag sedan till följe af min egen dårskap och tack vare den skurk, med hvilken jag blef gift, måst förskaffa mig mitt uppehälle genom att tjena andra. Jag undrar om den mannen lefver ännu. — Jag skall resa härifrån i morgon i samma åkdon, hvari vi kommo hit, sade Gilbert Monk afbrytande hennes reflexioner. Inom en vecka kommer jag tillbaka och för med mig böcker och musikalier. Det finnes ett piano här. Jag skickade hit det från London. Låt Flack fara till Carnarvon och möta mig nästa måndags afton. Jag har gifvit ut en hel del penningar på sista tiden, och mina tillgångar börja bli knappa. Jag skall förstärka min kassa, under det jag är borta. Han slutade sin supe och begaf sig till sina egna rum. Mrs Crowl gick till sitt. Nästa morgon serverades frukost i samma rum, hvari man aftonen förut intagit sup. Det lilla rummet såg gladt och trefligt ut vid dagsljus. Monk var först der och gick otåligt fram och tillbaka på golfvet, i det han allt emellanåt såg på sitt ur. Han hade stannat vid det stora fönstret för att se ut, då mrs Crowl inträdde med den unga marquisinnan. f