Göteborgsposten – 25 november 1873, sida 1

snummerIV T CÅUPIiU14. Att den blifvit grundligare behandlad än en del andra, åt hvilka tidens knapphet icke medgaf att större uppmärksamhet egnades, kan ju antagas, då mötet hunnit, icke blott i underdånigt yttrande afstyrka det af komiterade utarbetade förslaget, utan äfven göra en från detta förelag betydligt afvikande hemställan rörande innehållet af den författning, som K. M:t täckes läta utarbeta för avenska kyrkans miseionsvorksamhetVi redogjorde i ett föregående nummer! korthet för komiterades förslag och anmärkte dervid, att detsamma varit understäldt domkapitlens pröfning och att dessa auktoriteter öfver detsamma uttalat sig. Vi hafva icke varit i tillfälle att taga närmare kännedom om mer än ett af dessa utlåtanden, men vi hafva hört uppgifvas, att en del af domkapitlen funnit komitorados förslag mindre tillfredsställande från den synpunkt, som man just ville fasthålla, nemligen den svenskt kyrkliga. Uppgiften hade ju, så att säga, två sidor: man ville gå ett kändt religiöst behof till mötes, men man ville ordna denna angelägenhet så, att den icke längre kunde missbrukas eller drifvas in absurdum al kringvandrande vinkelpredikanter, hvilkas sträfvan ju mer än en gång visat sig vara att komma fram med något ovanligt och att väcka och underhålla virriga religiösa föreställningar genom att göra något till hufvudsak, som kyrkan ansågs ställa mer eller mindre i bakgrunden. Denna riktning hos de religiösa äfventyrarne, om det tillåtes oss att begagna detta uttryck, var icke på det helaltaget något nytt eller för vårt land eget. Den har framkallat mer än en träffande, om ock bitter, satir i högt värderade skildringar af olika folks och tiders egenheter, och om man nu också icke finner några motstycken till dessa förvridet religiöst känsliga, fina fruntimmer, som vanvårda sina barn och glömma sina pligter mot de vödstälda, som stå vid deras egna dörrar, för att sticka ylleskjortor åt de olyckliga hedniska negerungarne vid eqvatorn, så har man dock tyvärr haft tillfälle att för icke så länge sedan se ganska slående bevis på den förvirring i uppfattningen af de religiösa pligterna, som stått i samband med denna samvetsangelägenhet under den tid den i vissa kretsar verkligen varit en modesak. Från protestantisk ståndpunkt måste man ogilla den stämning, som fått uttryck i detta blinda nit för den ytre missionen, ett nit, som mer än en gång ansets så förtjenstfullt, att det i ifrarnes ögon blifvit ett osvikligt tecken derpå, att de tillhört de -heligas samfund. Man kan till och med vara frostad att jemföra detta famlande efter en grund att bygga kristlig förtjenst på, med de ytringar af den religiösa känslans missrigtning, som i katolska länder, allt efter som modet synes föreskrifva, under olika former med så mycket skäl ådraga sig vårt ogillande. Denna angelägenhet har verkligen blifvit illa vårdad, detta religiösa bchof alltför mycket missbrukadt. Det svenska folket är i sanning för upplyst, för avt längre låna sig till dylika ensidigheter; men det är derföre icke sagdt, att man skall kasta bort hvad som är ädelt och godt i den rörelse, som sålunda blifvit väckt. Det är emellertid icke underligt, om de, som måste mer än andra anses vara svenska ky:kans målsmän, med något misstroende sett denna rörelse, och om de sökt ordna densamma så, att man, när den nu skall göras till en kyrkans angelägenhet, kan hafva någon trygghet mot, att den icke mer skall vändas till medel i vantrons händer eller på annat sätt komma förargelse åstad. Derför har också komiterades förslag undergått betydliga än— OM CO VZ — —y0—k—dr1:. — Sofia fo-dringar genom kyrkomöteta hemställan till ince K. Mit. Enligt kyrkomötets förslag skall en öfverstyrelse för svenska kyrkans missionsverksamlont-hot tillsättas. Erkebiskopen skall deri vara . sjeljskrifven ordförande. Sex andra styrelse ledamöter väljas af kyrkomötet på fem år. Nå gon bestämd asgift, såsom komiterade föreslogo nov., kommor ej enligt mötets hemställan att upp rt, 20 häcas. Deremot skall tredje böndagen fira ztaast, såsom missionshögtid, och den dervid upptagn: Olava kollekten skall användas för missionen. Ko Fro miterade hade föreslagit, att kyrkobordarn. son skulle hvar en inom sin församling hålla mis a Edsionamöten och leda missionsarbetet. Deron tockb. bar kyrkomötet ej i sin hemställan ytrat någo — men deremot skall det åligga pastorsembete att mottaga frivilliga gåfvor till missionsver . kets befrämjande. Domkapitlen kunna gör förslag hos öfverstyrelsen rörande användande ör se-saf de mottagna medlen; rörande dessas dispc äfven sition är öfvorstyrelsen dock endast bunde sende. ! genom föreskrifterna, att densamma skall u sA arr arSTrA RTR