Göteborgsposten – 24 november 1873, sida 2

Ronher begärde först ordet och understödde let ändringsförslag som gjorts, afseende en vädjan ill folket. Han sade, att förlängningen af Mac Maions makt för sju år icke skulle gifva landet säkervet, om församlingen qvarhöll sin konstituerande nakt. Om hon ej tänkte behålla denna makt, skulle ion nödsakas att konstituera republiken. Genom )ibehällandet af sakernas närvarande ställning blef borgen för landets stadga illusorisk. Han tillade: Då j ären färdiga att upprätta en bestämd regeingsform, skolen j kullkasta den sjuåriga makt, som sStän i begrepp att skapa. Vi önska ej någon dikatur, utan en stark regering. När j kommen att liskutera författningslagarne, skolen j finna eder maktlösa, och j skolen tvingas att skapa en republik, hvars grundläggare de konservative sålunda skola bli (Långvarig rörelse.) Tal. begärde derefter, att Mac Mahons makt endast måtte förlängas med tre år, hvartill en medlem utropade: Säåledes lagom för att afvakta den kejserl. prinsens myndighetsålder!4 Tal. försäkrade, att hans enda önskan var att främja landets intressen. Han framkalla någon rörelse, i det han anmärkte, att då ministern Ernoul dagen förut sagt plbiscit vara ett verktyg för förfall, hade han glömt, att ingen mindre framstående man, än en medlem af det närvarande kabinettet (finansministern Magne) varit minister vid tiden för plbiscit. Han ådagalade nationalförsamlingens maktlöshet och påstod, att ett plbiscit var enda medlet att skapa en stark regering, tilläggande: Folkets omröstning skulle vara fri och opåverkad; den kejserliga dynastien är i landsflykt, och alla dess förhoppningar befinna sig vid grafvens rand. Alla politiska partier skola böja sig för nationens dom. Jag hyser förtroende till Försynen och till nationens verk. Na quet beträdde talarestolen efter det förhandlingarne en stund måst afbrytas i följd af den genom Rouhers tal framkallade upphetsning, och förordade en vädjan till folket ur republikansk synpunkt. Han skildrade republiken som ett bestående provisorium — en anmärkning som framkallade starka bravorop från högern. Presidenten Buffet kallade Naquet till ordningen, derför att han sagt, att den nuvarande nationalförsamlingen representerade ingenting. Laboulaye motsatte sig det ändringsförslag, som ville en vädjan till folket. Han sade, att ett plbiscit icke skulle lösa den bestående svårigheten, emedan det icke skulle ändra partiernas ställning; en vida enklare utväg vore att upplösa församlingen och utskrifva allmänna val (bravorop från venstern), Raoul Duval (bonapartist) understödde förslaget om en vädjan till folket och sade, att de konservative borde medverka till grundandet af en republik, om folket önskade en sådan. I händelse de konservative förblefvo monarkister, skulle framtida val gifva flertal åt de radikale, ett resultat som skulle medföra fara för landet. Republikanerna sjelfve hade intresse af att se konservativa åsigter representerade i nästa församling. Han slöt med att begära, det en vädjan till folket skulle föregå omröstningen om författningslagarne (Bravorop från venstern, stor sensation.) Presidenten Buffet stälde nu under omröstning det ändringsförslag, som fordrade att en vädjan till folket skulle föregå omröstningen ang. författningslagarne — förslaget förkastades med 499 röster mot Så. Depeyre understödde de motförslag, som gjorts af minoriteten inom femtonmannautskottet, och påstod, att utskottsmajoritetens förslag inneburo misstro mot marskalk Mac Mahon. Han sade, att marskalk Mac Mahons sjuåriga makt ej skulle bli någon diktatur; sjelfva dess varaktighet skulle vara ett skydd för den parlamentariska friheten. Minoritetens motförslag ville, att han skulle på samma sätt som hittills utöfva makten, tills författningslagarne afgjorts. Talaren slöt med att säga, att i marskalk Mac Mahons händer skulle ligga den styrka, som hederliga afsigter alltid gifva. Varroy sade, att han afbrutit den siste talaren, emedan han förvånades öfver förslaget att gitva qvasi-konungslig makt åt en man, som medverkat till landets olyckor. (Stor rörelse). Laboulaye bemötte Depeyrees bevisningsskäl och sade, att marskalkens makt skulle, i saknad af författningslagarne, icke erbjuda landet någon säkerhet. Han tillade: Utskottsminoritetens förslag skulle skapa en makt, som ej på något kändt språk har ett namn. I önsken att åästadkomma blott provisoriska institutioner; det vore bättre att skapa en provisorisk nation — jfönsken en ren negation. Vi vilja ha marskalken med republiken; j viljen ha marskalutan republiken. (Bitall fråa venstern). Hertig de Brogli e underrättade om, att regeringen slöt sig till utskottsminoritetens motförslag. Han önskade svara på flere af de anmärkningar, som framstälts under debattens gång, och han föreslog derför, att församlingen skulle åter sammanträda på aftonen. Buffet satte detta förslag två gånger under omröstning med tvifvelaktigt resultat, slutligen bifölls det dock. De Broglie besteg, då församlingen åter sammanträdde kl. 210 på aftonen, först talarestolen, men kunde ej under en hel qvarts timme få gehör. Hans anförande rörde landets förtroende till regeringen. Han sade, att han skulle en annan gång svara på de angrepp, som riktats mot ministeren. Hans tal förändrade ej märkbart ställningen. Det afbröts ofta af venstern och applåderades af högern. Gråvy svarade i ett jemförelsevis hofsamt, men motsatt anförande, hvilket mottogs med bifall af venstern, ander det högern förblef lugn. Slutligen sattes Depeyrees ändringsförslag om maktförlängningen för sju år under diskussion, oberoende af omröstningen ang. författningslagarne. Resultatet blef det kända af 66 rösters öfvervigt för ändringsförslaget. 6 medlemmar af den yttersta högern afhöllo sig från att rösta. 702 röster blefvo inalles afgifna. I Paris var rörelsen stor om aftonen. Stora folkhopar voro samlade vid jernvägsstationen till Versaillesbanan och på boulevarderna, der ryktet om förhandlingarnes utgång snart spred sig. Anmärkningsvärdt är, att lugnet ingenstädes blifvit stördt. Allt är stilla och tyst, och börsen i Paris har tillochmed heleat tilldragelsen med en hausse, Sedan telegrafen i flera dagar endast haft krigiska underrättelser att meddela från NewYork, låta nu äfven fredliga röster höra sig. Ett telegram säger, att man i Washingtons regeringskretsar tror ett krig för Cubas skull kunna undvikas, Senatorerna Sumner och