Hemlif. Hamilje-interiör efter norskan. -Ack, blif hemma i afton, käre Halfdan! sade den unga hustrun med bedjande stämma och såg ömt på honom, under det hon kärleksfullt höll hans hand i sin, Ack, stanna hemma i afton. — Pappa tanna omma, jollrade lille Sigurd och slog de runda, hvita armarne om faderus knä. Och dertill var det så riktigt trefligt i det lilla rummet. Det gnistrade och sprakade så muntert i kakelugnen, hvarifrån de stekta äpplena utbredde ett behagligt doft, under det att lampan kastade sitt milda skimmer öfver den blommiga golfmattan, de blankpolerade möblerna och det dukade töbordet, der en bilderbok låg uppslagen för munsjör Sigurds räkning. Ack, stanna hemma i afton! Men Halfdan måtte visst icke haft hjerta i bröstet, ty han motstod allt detta, rummets lockande trefnad, hustruns och barnets bedjande röster och svarade bestämdt ehuru ej ovänligt: Rej, kära du, jag skall bort i afton. Ack, det var icke första gången som han lemnade sitt hem och föregaf att han skulle bort den aftonen. lan var borta. Hon satt ensam qvar, men det dröjde icke länge förr än den ena brännande tåren efter den andra rullade ner för hennes kinder och fläckade ner sömmen, som hon tagit i handen för att arbeta på. Nu lade hon sömmen ifrån sig och stödde hufvudet mot sina händer för att ostörd kunna få öfverlemna sig åt sina tunga, tröstlösa tankar.