Göteborgsposten – 22 november 1873, sida 2

Raåttegångsoch PFolissaker. Poliskammaren. Förbjuden införsel af pappaskar. Konditor 0. Nissen var till gårdagens session inkallad till poislkammaren ät höras öfver en från Tulldistriktchefsembetet till nämnde myndighet ankommen skrifvelse, angående ett parti pappaskar eller mindre pappittrapper, som på br Nissens beställning anländt hit från Hamburg och för närvarande funnos å packhuset för förtullning. Dessa attrapper bestå på locket och botten af afbildningar af riksbankens nu gällande 1-rdrssedlar och likna till förvillelse en bundt dylika sedlar. De kunna öppnas och inuti presenterar sig ett litet rum till förvarandet af mindre föremål. Packhustjenstemännen ville emellertid icke lemna ut nämnde vara, förrän poliskammaren lemnat sitt samtycke dertill, men vid gårdagens förhör förbjöds br Nissen vid 50 rdrs vite att i sin handelsrörelse utsläppa dylika askar. Skrifvelser skulle derjemte på samma gång aflätas till vederbörande angående varans utförande ur riket, samt till polismyndigheterna i Hamburg att för framtiden förbindra fabrikation af dylika papparbeten. Knifskärare. En sockerbagare J. P. Lindqvist, boende vid Kungsgatan, hade en dag i förra veckan haft en slags tillställning i sitt bem, hvarvid bland annat spirituosa blifvit utskänkt samt otillåtet spel egt rum. Som dock icke bevisligen kunnat upplysas om ifrågavarande person tagit betalning för spirituosan eller om spel om penningar varit å bane, frikändes L. från allt ansvar, Men nämde tillställning vållade emellertid en tilldragelse af mera allvarlig beskaffenhet. Ett par deltagare i gillet, neml. bageriarbetarne Johan Aug. Simonsson och Alfred Alstrin lemnade tillsammans Lindqvists bostad. I trappan uppkom ordvexling dem emellan, föranledd, enligt Alstrins utsago, deraf att denne senare kallat Simonsson för tdu. Simonsson ryckte då i vredesmod mot A. och tilldelade honom med knif eller något hvasst tillhygge ett par hugg i hufvudet, det ena träffande tinningbenet i närheten af venstra örat, hvaraf stark blödning uppstod. Vid polisförhöret var Alstrin närvarande, men Simonsson hördes icke af. Alstrin sade sig ha hört att den anklagade lemnat staden i följd af sitt mot A. utöfvade våld, och förordnades på grund deraf af poliskammaren, att målet skulle uppskjutas och Simonsson eftersparas, samt vid anträffandet häktas. Uppflntet lik. D. 17 d:s upptogs ur elfven midtför Majviken liket efter d. 18 oktober drunknade besättningskarlen Anders Johan Larsson från Tjerna i Stenkyrka socken å Tjörn. Skepparen på skutan Amalia, hos hvilken Larsson i lifstiden varit austäld, var jemte en besättningskarl vid målet närvarande, men de hade ingenting att upplysa, annat än att L. d. 18 okt. på attonen gått upp ur kajutan, der de tillsammans spisat, för att lägga sig i ruffen förut och att han derefter icke mer varit synlig. Skepparen trodde icke att ban genast vid detta tillfälle fallit i sjön, emedan de då skulle ha hört plumsandet i vattnet, utan tog för gifvet att han, sedan de i kajutan varande Jagt sig och somnat, ånyo gått upp på däck samt ramlat i sjön och omkommit. Poliskammaren förordnade på grund deraf, att intet hinder fanns för den döda kroppens begrafning