Göteborgsposten – 20 november 1873, sida 2

Samma afton som den unga marquisinnan anlände till Wales, satt lord Chetwynd i hennes boudoir på Chetwynd Park. Han var ensam. Gardinerna voro nersläppta framför fönstren, ljusen brände, och en brasa flammade i kaminen. Pianot var öppet, och ett häfte noter uppslaget, såsom Bernice lemnat det. I en fönsterfördjupning stod en länstol och ett litet arbetsbord alldeles i samma skick, som då Bernice steg upp derifrån. Framför kaminen stod hennes skrifbord, äfven det sådant det var då det sista gången af henne användes. Lord Chetwynd höll nu på att öppna det. Under de tre eller fyra dagar, som förflutit sedan Bernices begrafning, hade han undergått en märkbar förändring. I hans vackra, ungdomliga ansigte hade sorgen tryckt sin stämpel. Hans ögon, som förr haft en så liflig glans, voro nu dunkla och insjunkna. De hade gjutit så många tårar under de sista dagarne. Nyckeln satt i den lilla lådan. Marquisen drog ut denna låda, och innehållet blef synligt. Här lågo Bernicos enskilda papper, utgörande ett ganska ringa antal och