Göteborgsposten – 20 november 1873, sida 2

sina gärdagsbedrifter. Persson dömdes emellertid att för fylleri, oljud och våldsamt uppförande under transport plikta 60 rdr, samt ersätta en genom hans beteende uppkommen skada å den droska, hvari han affördes till polisvakten, med 2 rdr, eller i stället undergå 9 dagars fängelse vid vatten och bröd. Johansson dömdes för våld mot polis i tjensteutöfning plikta 50 rår, eller att i 8 dagar fägna sig med dylikt straff som kamraten. Johansson protesterade, men både han och Persson införpassades genast. Klädesstölder. F. rättaren Nils Gustaf Nilsson, boende å gården Lund i Örgryte socken, anmälde d. 12 d:s att natten till nämnde dag genom inbrott å vinden till boningshuset derstädes tillgripits en mängd finare och gröfre klädespersedlar. För dessa tillgrepp anhölls dagen derpå f. disciplinssoldaten August Edvard Andersson Lund och dennes fästeqvinna Emma Mathilda Löfgren, båda boende i Majornas 2:dra rote. Vid förhör med dem erkände Lund, att han d. 8 d:s från en arbetskarl Gustaf Andersson, med hvilken ban bott tillsammans, tillgripit ett par byxor, dem han pantsatt. Derefter hade han och Löfgren gått till Gårda, der Lunds föräldrar äro boende samt återvändt dagen efter. På tredje dagen hade Lund i rusigt tillstånd återgått dit, samt å vinden tillgripit de nyssnämnda klädespersedlarne, dem han och fästeqvinnan tillsammans pantsatt hos åtskilliga pantlånare. Löfgren, som är från Masthugget, sade sig visserligen ha pantsatt åtskilliga af de klädespersedlar, som Lund kommit hem med, men att hon icke vetat dem vara stulna, utan hade Lund sagt sig ha fått dem från slägtingar. För vidare upplysningars vinnade remitterades målet till Askims häradsrätt och införpassades de häktade under tiden till cellfängelset. jömannen Olof Bernhard Johansson från gården Vire Myckieby i Myckieby socken a Oroust skulle dI d:s afresa till Uddevalla och begaf sig derföre dagen förut på aftonen med sin sjömanskista från Klippan till Skeppsbron, tor att derefter å ångbåten Marstrand lemna sina saker för öfverresan. På vägen blir han bekant med en främmande mansperson, som mot traktering hjelper honom att bära kistan iland och ombord på ångbåten. Då han dagen efter var kommen på väg med ångbåten, märker han att hans kista är försvunnen och anmäler saken för kaptenen. En af besättningen omtalar då, att samme person som hjelpt honom ombord med kistan, hade senare på aftonen återkommit ensam till ångbåten och återtagit densamma. Besättningen hade ej kunnat dervid misstänka någonting. Kistan kade innehållit en massa klädesplagg, linne, något penningar, ett par mindre reverser samt diverse annat. Ett par detektivkonstaplar lyckades dock snart att å en vind till huset n:r 90 i Majornas 6:te rote återfinna den stulna kistan. Den var uppbruten och af innehållet saknades en del kläder samt ett par sjöstöflar. Straxt efter anhölls en f. d. besättningskarl Ambert Andreasson eller Svensson, hvilken vid anträffandet gick och stod i åtskilliga af de stulna persedlarne. Han bekände äfven snart sitt brott och berättade, att sedan han hjelpt Johansson att bära kistan till ångbåten, de hade gemensamt intagit förtåring samt att de sedan skiljts, hvarefter Andreasson skyndsamt återvändt till ångbåten och anammat kistan. Derur hade han sedan uttagit en mängd saker, dem han dels sjelf begagnat och dels pantsatt hos åtskilliga pantlånare. Målet blef remitteradt till rådhusrätten och Andreasson införpassad till cellfängelset.