Rattegangsoch Polissaker. Poliskammaren. Penningstöld. Ransakning bölls i går i poliskammaren med häktade engelska sjomännen William E. Reyan från Liverpool och Louis Hartz från Cincinnati i Nordamerika, anklagade att natten till d. 15 d:s från sjömannen Edvard Håkansson från Fredriksstad i Norge, boende i huset n:r 7 vid Sillgatan, ha tillgripit en plånbok och en stortröja af kläde. Plänboken, i hvilken funnos 100 rdr, hade varit förvarad i en ficka i Håkanssons påhafda byxor och tröjan hängt ofver den i rummet varande sängen. II. hade vid tillfället legat hårdt insomnad. Penningarne bestodo af sedlar å 10, 5 och 1 rdrs valör, jemte åtskilliga silfvermynt, deribland 3 eller 4 norska specier. De båda främmande sjömännen hade under natten logerat i samma rum, men innan morgonen smugit sig derifrån, medtagande nyssnämnde Håkanssons tillhörigheter. De tilltalade bletvo redan dagen derpå gripna å ångbåten Orlando, kort före dennes afgång till Hull sist! lördag, der de funnos gömda i en skrubb, dolda bland trossar, kistor m. m. Vid ett med nämde brottslingar hållet förhör upplystes, att Reyan hitkommit från Liverpool med en holländsk brigg, destinerad till Riga, hvilken gjort haveri och måst anlöpa Lysekil. Derifrån hade han för omkr. 3 veckor sedan begifvit sig hit till staden och logerat i sjömanstillbållet n:r 7 Sillgatan. IIan erkände visserligen, att han bott tillsammans med målsegaren jemte IIartz, men sade sig icke ha den ringaste känredom om stölden. Orsaken att han så obemärkt smugit sig derifrån på natten, förklarade han vara den, att han hört att Orlando skulle afgå tidigt på morgonen till Hull och att han ämnade medsolja densamma. Penningarne, som han vid häktandet innehade, förklarade han vara sin tillhörighet och att han genom försäljning af kläder skaffat sig dem. Hartz sade sig d. 13 d:s vara hitkommen med engelska skeppet Nelly Mody från Hamburg, samt att ha genast vid hitkomsten rymt från fartyget och tagit logis i huset n:r 7 Sillgatan. Visste för öfrigt ingenting om stölden. Vid häktandet hade emellertid Reyan innehaft 55 rdr i sedlar samt Hartz omkr. 30 rdr jemte åtskilligt silfver, deribland de från II. stulna norska specierna. Vid ytterligare förhör upplyste Reyan, att Hartz tillgripit både plånbok och stortröja, samt att de genast efter stöldens begående smugit sig ut och i en båt rott öfver till Orlando, som legat på strömmen. Under vägen hade Hartz tagit pengarne ur plånboken, lemnat Reyan sedlarne samt behållit det öfriga och kastat plånboken i elfven. Hartz påstod deremot att Reyan knipit alltsammans och på vägen till fartyget gifvit H. silfret och kopparmynten och sjelf behållit sedlarne. Vid gårdagens polisförhör fortforo de anklagade att skylla på hvarandra. Målet remitterades till rådhusrätten och återförpassades de båda tjufvarne i afbidan derpå till cellfängelset. Gammal poliskund, I måndags visade sig ett gammalt bekant ansigte ånyo inför poliskammaren. Detta ansigte tillhörde en person, som åtskilliga gånger varit i konflikt med rättvisans tjenare och som icke desto mindre inom den korta tiden af en knapp månad för andra gången nödgades göra en visit i den honom så välkända lokalen. Det var densamme, som på eftersommaren på en gång hade icke mindre än sex olika mål på halsen i rådhusrätten, den bekanta orostiftaren, åkaredrängen John Pettersson. Knappast kommen i frihet efter sitt utståndna straff at 1 månads fängelse, råkade han ånyo i frestelse att lemna fritt spel åt sin otyglade passion att slåss. Och det behöfs ofta knappast den minsta anledning för honom att ställa ihop ett slagsmål. Den här gången råkade händelsevis ett par månadskarlar, Edvard Nilsson och Olof Petter Pettersson, boende vid Smala Vägen, att gå ned för trappan till ett bolagsvärdshus vid