Göteborgsposten – 18 november 1873, sida 1

För ett ögonblick rådde on dödstystnad i den lilla salongen, och Gilbert Monks, mrs Crowls och värdshusvärdinnans ögon fästades undrande på Bernice Chetwynd, der hon stod i dörröppningen, från hufvud och till fötter inavept i den långa svarta! kappa, hvarmed Monk försett henne, betraktande dem med osäkra blickar. Värdshusvärdinnans ögon uttryckte den högsta grad af nyfikenhet — Gilbert Monks och mrs Crowls voro fulla af oro och fruktan. De hade missräknat sig i afseende på kraften af den sista dosis den unga marquisinnan fått. De hade ej väntat, att hon skulle vakna upp så snart. De darrade af fruktan att hennes första ord skulle väcka misstankar hos värdinnan. Men Gilbert Monk förlorade ej sin sjelfbeherskning. Han gjorde ett tecken åt mrs Crowl, som reste sig upp och helt lungt närmade sig Bernice. Lady Chetwynd gjorde en afböjande rörelse med handen. Det var ett obestämdt uttryck i hennes ansigte, som angaf, att det narkotiska medlet ännu utöfvade verkan på henne. Hon Fvar ej fullt vaken, ej fullt medveten om hvad som passerade omkring henne. Det var fortfarande ett slags tryckning på hennes hjorna — en oöfvervinnelig dåsighet och trötthet. Hon var nästan i samma tillstånd som en somnambul och var endast medveten af en oemotståndlig längtan efter sin unge make — hennes nuvarande omgifning , mrs Crowls närvaro — fick af henne ej ens en tanke i det förvirrade själstillstånd, hvari hon nu befann sig. (Forts.) — VXIL