Göteborgsposten – 18 november 1873, sida 1

(Insändt.) Vid lilla Hedvigs graf den 18 november 1873. Hon knäppte händerna till bön, sin sista aftonbön, Och hennes engel sänkte sig så fridfull och så skön På hvita vingeparet ner uti den tysta qvällen, Tog henne i sin famn och flög upp, mat de ljusa tjällen. God natt, min far, god natt, min mor, god natt I syskon små, Hon hviskade, o sörjen ej att nu jag måste gå. På bönens himlastege jag skall räcka eder handen, O, följ mig så J kära med upp till de sälla landen. Som blommans daggbestänkta knopp står invid källans rand Och väntar att sig veckla ut, berörd af sommars and, Så Hedvig var en värros blott i hemmetsjufva sommar, Som nu i mera himmelskt ljus sin knopp slår ut och blommar.