Göteborgsposten – 17 november 1873, sida 2

Återigon komma märkliga berättelser från Aden, Englands Gibraltar vid Röda Hafvet, hvilka bekräfta, att här verkligen förestå allt annat än behagliga förvecklingar mellan Turkiet och England. Våra läsare kunna af en blick på kartan lätt öfvertyga sig om den vigt, denna plats måste ba för England, som den förutan skulle praktiskt sakna förbindelse med Indien, Kina och Australien. Lord Palmerston ansåg platsens betydelse så stor, att han mer än en gång uppskrämde ottomanska Porten med förklaring, att britiska regeringen icke skulle tillåta några eröfringar bortom Röda Hafvets mynning och att Porten icke hade någon rätt öfver de trakter, som styrdes af oberoende arabiska stamhöfdingar. Ifrån dessa senares besittningar hemtade Adens engelska besättning och innevånare sin föda, och de får och boskap. som föras från Afrika, beta på slätterna i trakten af Aden. Derför måste hvarje förändring i de närvarande förhållandena, hvarigenom möjligen tillförseln från dessa trakter till Aden kunde förhindras, blifva lika skadlig för engelsmännen, som en formlig blokad från landsidan. Alltsedan lord Palmerstons död och isynnerhet sedan upphäfvandet af Parisfredens bestämmelser om förbud för Ryssland att hålla flotta i Svarta Hafvet, hafva turkarne stält anspråk på att herska öfver hela Arabien och de hafva, för att gifva kraft åt dessa sina anspråk, icke allenast lagt truppbesättningar längs Röda IIasvets kust, utan de ha äfven med vapenmakt och undertryckande af oberoende stamhöfdingar, besatt en stor del af det inre af landet, så att de i verkligheten upphäft fördragen mellan engelsmännen i Aden och flera af de nämnde höfdingarne eller scheikerna. Under de sista två åren har Englands utrikesminister upprest några svaga protester mot denna Turkiets politik. Både den britiska regeringen i Indien och den i Bombay ha förgäfves fordrat, att mera kraft måtte utvecklas mot turkarnes hotande hållning. De ha påmint om de väl till ett antal af 30 uppgående fördragen med de intödde höfdingarne, af hvilka de flesta varit England trogne och hvilka nu alla såfängt kämpat för bibehållande af sitt oberoende. Sultanen af Lahej eller Leheg är bland dem Englands närmaste och mäktigaste bundsförvandt. Enligt från Aden ingångna underrättelser, hota nu 1000 man turkar att besätta äfven Lahej, hvars sultan anropat den engelske residenten i Aden om skydd. Denne har begärt instruktioner från London och har, efter derifrån erhållen tillsägelse, utskickat 500 man kavalleri, infanteri och artilleri, för att förläggas i Lahej som observationskår och hindra detta distrikts besättande. Dock är det vigtiga tillägget fogadt till instruktionen, att de engelska trupperna icke så inlåta sig i strid med turkarne, utan skola blott genom sin närvaro skrämma bort dessa. På goda skäl, efter hvad det vill synas, anmärker en ins. i Times, att turkarne nog icke skola så lätt skrämma bort sig — och