Göteborgsposten – 15 november 1873, sida 2

verKIIgen DLIL)au)Aa urtotAnd9 44 2:0 gingo väl, liksom operan på det hela. ——— Från Utlandet. Det är sannerligen svårt att finna någon ledtråd i det kaos af telegrafiska berättelser, som ingå från Frankrike rörande partiarbetena inom och utom dess nationalförsamling. Det vill emellertid synas, som att partiställningen är denna: Högern och högra centern samt regeringen äro ense om att antaga en förlängning af Mac Mahons makt till 5 år i stället för de föreslagna 10 och äfven att ingå på att honom tillägges titeln af republikens president, med hvilken sista eftergift man velat draga åtminstone en del af venstra centern öfver på sin sida. Men denna partigrupp vill fortfararande ha frågan afgjord före frågan om författningslagarne, sannolikt derför att man vill förekomma möjligheten af ett interregnum, i händelse Mac Mabon skulle finna sig genom författningsfrågans utgång förbunden att afgå; måhända är det mest möjligheten af Thiers tillträde till makten man i så fall fruktar. Venstra centern och majoriteten inom det för sakens behandling tillsatta utskott, med Casimir Prier i spetsen, ötverensstämma med förra gruppen deri, att maktförlängningen bestämmes till fem år och att presidenten skall bära titeln af republikens president; men skiljer sig ifrån densamma deri, att frågan skall behandlas i samband med frågan om sörsattningen och att valet af republikens president skall sko först sex månader efter det nationalförsamlingen, alldeles nyvald, åter sammanträdt. Den republikanska venstern (de moderata republikanerna) med Thiers i spetsen vill, 1. att Frankrike skall konstituera sig som republik; 2. att lagstiftande maktens sammansättning, myndighet och varaktighet samt verkställande maktens valsätt, attributer och varaktighet skola bestämmas af författningslagarne; 3. att presidentmyndigheten skall förblifva bestämd genom lagarne af 1871 och 1873, tills förut nämnda författningslagar offentliggjorts. Enligt ett telegram har nu utskottet, som tillhör den andra partigruppen här ofvan, haft företräde hos Mac Mahon sjelf för att söka med honom träffa någon öfverenskommelse, innan den till nationalförsamlingen inkommer med sitt betänkande. Vid denna audiens tackade Mac Mahon först för det förtroende, utskottet visat honom, genom att bitalla förlängningen af presidentens makt för en tid af fem år; men han kunde ej anse det lämpligt att för det närvarande taga under behandling försattningsfrågan. Han hade ej kunnat se någon anledning till att ändra sitt budskap och bad utskottets medlemmar att icke för hans utan för landets skull påskynda sina arbeten och gifva den verkställande makten en fast grundval. Utskottets ordf., br de Remusat, framställde då å majoritetens vägnar den förfrågningen till marskalken, huruvida han erkände nödvändigheten att ställa förslaget om maktförlängningen i samband med förhandlingen om försattningslagarne, hvilka äro afsedda att ordna Frankrikes definitiva regeringsform. Marskalken förklarade sig då dela Råmusabs åsigt, men sade, att nationalförsamliogen allena tillkom rätten att häröfver bestämma. Han tillade, att han vore villig träda tillbaka, om han skulle finna sig icke lärgre kunna vara ett verktyg för utförande af nationalförsamlingens suveräna beslut. De fleste af utskottets medlemmar tackade och sade sig vara nöjde med marskalkens afgifna förklaringar; men Römusat tyckes ha velat drifva marskalken till spetsen, fy han fordrade ytterligare bestärad förklariog af ho nom angående hans ställning till författningslagarne; hvartill Mac Mahon genmälte: Jag gär för min del aldrig in på, att dessa lagar undandragas pröfning och omröstning, alldenstund det just är de allena, som gisva mig och regeringen stadga och myndighet. Vi måste inskränka oss till dessa referat, emedan det är möjligt, att nya partimanövrer och intriger kunna ingripa och sprida ytterligare förvirring. Emellertid skall utskottets betänkande i dag inlemnas till nationaltörsamlingen, och då skall väl någon klarhet vinnas i etällningen. Det tros, att majoriteten ämnar förkasta det till principen och hänvisa det till ett alldeles nyvaldt utskott för ny behandling. . Regeringen har vunnit en anmärknings. värd seger i nationalförsamlingen, i det att denna med stor majoritet godkänt regeringens begäran om uppskot med besvarandet af den från venstra centern gjorda förfrågningen om orsaken till uppskofvet med fyllnadsvalens an ställande, tills frågan om den verkställande maktens varaktigbet blifvit afgjord. Venstre centern synes här ha öfvergått till regeringen Libertö upplyser, att öfverste Stoskel inkallats inför tuktpoliskammaren i Versailles för att stå till svars för de ekymfliga tillmä len han under processen mot Bazaine utslun gat mot anklagelseskriftens fört., general Ri ODrA I dat han annet Utss fgon hafo