Göteborgsposten – 14 november 1873, sida 2

SEIN Känner ni er ej uthvilad nu, Gilbert? Oh, hvad jag längtar efter att få komma hem! Jag kan gå nu, om ni vill tillåta mig. Ack, låt oss gå, låt oss gå! — Jag är mycket trött, Bernice. Ni vet, att jag bar er i mina armar hela vägen hit. Det var blott ett ögonblick sedan vi lanlände, och jag är ännu ej uthvilad. Bernice kastade en hastig blick på det ångande kaffet, och han skyndade att tillägga: — Det vill säga, vi ha varit här ungefär åtta minuter för att vara riktigt nogräknade. Denna goda qvinna har jemnt och nätt haft tid att koka kaffet. Jag skall taga en kopp, om ni tillåter. Jag är alldeles genomkyld och uttröttad. Mrs Crowl fyllde en ny :kopp med kaffe och bar den till Monk. Bernice tycktes med någon förvåning gifva akt på korgen. Man skulle knappt kunnat vänta att finna en väl packad korg med delikatesser och viner i en sådan hydda som denna. Men ingen misstanka vaknade hos henne. Hennes enda tanke var att komma på vig till Chetwynd Park — hennes enda oro var att hon ej fort nog kom till sion man, som trodde henno vara död och begrät henne. I sin otålighet reste hon sig upp för att visa Monk, buru stark hon var. Men hon sjönk åter tillbaka på tristolen. — Jag kan ej gå, Gilbert, sade hon ytterligt nedslagen. Jag är så märkvärdigt matt. Febern måste ha medtagit alla mina krafter. Ack, Gilbert, är ni ej nu nästan uthvilad? Ni får ju hvila ytterligare, då ni kommer till