Göteborgsposten – 14 november 1873, sida 2

Soo st — —— —— — —— —— blick på Monk. Han kände sig förlägen inför denna blick och tänkte på, hyad han skulle hitta på för ursäkt för ett längre avarstannande i hyddan. Slutligen trodde han sig hafva funnit en giltig sådan och skulle just uttala den, då han märkte, att Bernices hufvud ånyo sänktes, och att hennes ögon åter tillslötos till slummer. Han väntade några ögonblick under tystnad, tilldegs hennes andedrägt gaf tillkänna, att hon insomnat, och yttrade då: — Nu sofver hon igen, mrs Crowl, Detta söfvande medel skall stå oss bi under hela resan. Hon skall nu gofva ända tillse i morgon bittida. Han reste sig upp och bar Bernice tillbaka till den bädd, på hvilken hon sofvit hela förmiddagen. Derefter gick han ut att se om hästarne. Han var borta en timma, och då han kom tillbaka hade han snö på rockon, i håret och skägget. Han kade sin nattsäck i handen. Flack sof ännu. Utan att bry sig om mrs Crowlg närvaro öppnade Monk sin nattsäck och tog ut sin toilettlåda, som var väl fylld med flaskor innehållande flytande ämnen af olika färger. Han utvalde en flaska och tog en pensel af kamelhår. Derefter började han med stor skicklighet att måla mörka ringar under ögonen och linier utefter näsan och på kinderna samt skrynklor öfver pannan, Han rakade ej bort sitt helskägg och färgade det ej heller, men ändock var förändringen i hans utseende så stor, att till och med Sylvia Monk skulle ha haft svårt för att känna igen honom första ögonkastet. Han såg tretio år äldre ut, än han gjort tio minuter förut. (Forts.)