Göteborgsposten – 14 november 1873, sida 2

I Preussen har nu landtdagen öppnats med ett trontal, hvilket dock ej denna gång hölls af kejsaren sjelf, utan af ministern Eulenburg, emedan kejsaren, ehuru bättre, likväl fortfarande är krasslig och måste hålla sig på sina rum. Med rätta betonar trontalet det stöd regeringen på grund af de sista valen tror sig hafva inom den allmänna meningen, hvilket äfven skall mana henne att fortgå på den beträdda banan. Särskilt omnämner trontalet i detta hänseende biskoparnes motstånd mot de nya kyrkolagarne, hvilket motstånd regeringen dock skall veta att genom vederbörliga mått och steg qväfva, ty skall regeringen med energi genomdrifva kyrkolagarnes tillämpning, desto heldre som de icke innebära någon fara för det verkliga kyrkliga lifvet. — I trontalet omnämnes vidare finansernas gynsamma ställning samt utlofvas framläggandet af lagförslag till ändringar i bestämmelserna om den inre förvaltningen. Biskoparne kunna af detta trontal veta, hvad de ha att vänta sig. Nu närmast bebådas det allt annat än vackra skådespelet af erkebiskopens af Posen häktande och insättande i 6 månaders fängelse, emedan han vägrar att betala honom ådömda böter — en vägran, det bör erinras, som stödjer Big på erkebiskopens upptattning af domens ogiltighet. Efter den aflidne biskopen af Fulda skall en ny biskop tillsättas. Domkapitlet derstädes har uppställt fem på förslaget, hvilka skola snarast framställas för kejsaren. Här hotar en ny konflikt mellan den andliga och verldsliga myndigheten, mellan Vaticanen och kejsaren i Berlin. Påtven skall naturligtvis icke godkänna någon katolsk biskop der, som vill underkasta sig de nya kyrkolagarne, och kejsaren skall icke antaga till biskop någon, som ej vill ingå på denna underkastelse. Påfven skall förklara, att det är han som utser biskop; kejsaren skall svara, att det är han sjelf; och då den senare har makten, skall han äfven tillsätta en sådan efter sitt sinne, hvilken påfven antagligen skall vägra den biskopliga myndighetens utöfning, och då skall en ej ovigtig schism uppstå inom stiftet mellan dem, som vilja följa den af verldslige fursten utsedde biskopen, och dem som icke vilja det. I sanning, är preussiska regeringen kraftig, så behöfs det ock, ty på den väg, hon inslagit, har hon många faror att möta. A