Göteborgsposten – 12 november 1873, sida 2

AL 44928 srr ÖR VA AA NMS MARS 2H1211nProcessen Bazaine. (Forts. från n:o 261.) Allt besynnerligare äro de skuggor, som draga upp i denna process, der man nu tydligen spårar en ganska öppen afsigt att öfverflytta den tyngande beskyllningen för den ödesdigra Stoffel-depeschen på Mac Mahon från den i Paris då befintliga regeringen. De båda hemliga polisagenterna, som inför ransakningsdomaren, general Riviere, förut uppgifvit, att de, återkomna till marskalk Mac Mahons högqvarter, endast talat med öfverste Stoffel och till honom lemnat Bazaines depesch n:o 2, i hvilken denne omtalar sin blokering i Metz, fortsätta i sitt påstående, att de visat den för Mac Mahons adjutant, öfverste dAbzac, som skulle ha yttrat, att han kände den af deras från Longwy afsända telegram. Öfversten för nekar det, men har vid ett senare förhör sagt, att om de talat vid någon sådan officer, utom öfverste Stoffel, så måste det vara en aunan officer, hvilken nu är — anstäld vid kåren mot Birmanerna. Har då ett olägligt vittne på detta sätt undanskaffats? Stoffel sjelf har förhörts. Han är en man af 52 års ålder, smärt till växten och med militärisk hållning. Hans bår och mustacher äro svarta, hans ögonbryn buskiga. Hans ansigtsuttryck är energiskt, byn blek, ögonen djerfva och läpparne tunna. Han säger, att den af agenterna d. 22 aug. till honom pr telegraf från Longwy afeända depeschen (hvilken som bekant dock kommit till Paris, till krigsministern, generel Palikao) icks kommit honom till handa. Hvad den skrifna depeschen angår, säga polisagenterna, att de d. 26 aug. öfverlemnade den till Stoffel. Denne nekar ej till, att han mottagit de båda agenterna och af dem fått några papper, om hvilka han likväl säger, att han ej läst dem och att ban ingen kännedom tog om deras innehåll. På rättspresidentens tillfrågan, huruvida den ene af agenterna sagt, att det var en depesch från marskalk Bazaine, svarar Stoffel nej, han har ingenting sagt, det skulle annars gjort mig uppmärksam. Fastän skenet sålunda talar emot Stoffel, och äfven rättsåklagaren Pourcet fordrat hans straffande, såsom den hvilken undanhållit eller förstört den vigtiga depeschen, vill man likväl ej rätt tro derpå, utan spårar intrigknuten i Paris, der kejsarinnan Eugönie fruktade, att kejsarens ditkomst skulle leda till ett uppror, och der krigsministern Palikao derför uppgjorde den strategiska planen som strandade vid Sedan. Man måste derför höra general grefve Pa likao. Denne har med verklig emfas erkänt sig vara upphofsmannen till Mac Mahons marsch österut för att undsätta Bazaine och sagt, att han för denna strategiska plan påtager sig hela ansvaret. Vid tillfrågan, hurnvida det var sant, att Bazaines depesch, aftelegraferad från Longwy den 22 och veterligen sänd öfver Paris, kommit till gretvens kännedom, svarade denne ja, och tillade, att han icko trott sig för sin del böra meddela den till Mac Mahon, emedan han ansåg honom redan känna till innehållet, all denstund marskalken stod i lättare förbindelse med Bazaine, än han, krigsministern. Rättspresidenten erinrade dock grofven, att Mac Mahon d. 19 sändt honom en depesch, i hvil ken han sade, att han saknade underrättelse från Bazaine, hvaraf grefven borde insett nöd vändigheten att skicka Mac Mahon depeschen af d. 22. IIärtill svarade grefven, sällsamt nog, att han så mycket mindre ansett det nödvändigt, som han trott Bazaine verkligen kunna med lätthet komma från Metz öfver Stenay. Sammanfatta vi nu dessa omständigheter, hvilka beröra Bazaines depesch n:o 2 till Mac Mahon, hvilken skulle, om den senare erfarit dess innehåll, kommit honom att afstå från marechen och åter begifva sig mot Paris, hvilket den der befintliga t. f. regeringen ville af dynastiska skäl förekomma, så framgår det, att de båda kungliga polisagenterna antagligen anställts hos Stoffel för att vara äfven spioner eller kunskapare åt krigsministern; att de först afsändt depeschen till Paris, der den kommit till krigsministerns kännedom, som ej brytt: sig om att meddela den för Mac Mahon. Alldenstund Stoffel nekar att hafva sett den, har den kanske aldrig kommit till honom. Hvad den skrifna depeschen angår, hvilar öfver den ett mörker, som ännu ej kan redas. Stoflol har rörande den gjort sig skyldig till förvirrade svar. Hvad Bazaine beträffar i denna sak, syneg han stå utom den, och sakens vändning har varit honom mera till gagn. Vi komma nu till den tredje depeschen, känd under namnet depeschen Hulme (ej Helmer såsom det förut uppgifvits). hvilken Bazaine skulle ha afsändt med bud från Metz d. 26 aug. och i hvilken han sade: Vi äro blokerade, men svagt; vi skola passera när vi vilja; vi vänta eder. Afven denna depesch säger Mac Mahon sig ej kunna minnas, att han mottagit, likasom äfven Bazaine påstår, att han icke kan erinra sig hafva afsändt den. Prokuratorn i Saargemiind, Lallemant, har likväl förklarat, att han d. 27 mottagit den at öfverste Turnier i Thionville, för att töra den till Sedan, der han lemnat den till fästningens kommendant, general Beurman, ehuru han at diskretion ej läst den. En öfverste Melcior dArce har intygat depeschens framkomst, men har tillagt, att den ej var undertecknad af Ba naine och att den var stäld till den förste germ Se