Göteborg den 12 november 1873. Sedan länge hafva rykten gått om den nordslesvigska frågans nära förestående lösning. Säkerligen finnas högst få lugat tänkande menniskor i vårt land, som ej önska, att förbållandet mellan de skandinaviska solken och Tyskland med snaraste måtte blifva så ogrumladt som möjligt, så vänskapligt som det höfves tvänne nationer af närbeslägtadt ursprung, båda intagande ett aktningsvärdt rum inom den europeiska kulturen till en stor del just i följd af den ömsesidiga beröringen i förflutna tider. Men det vore för mycket begärdt af oss svenskar, om vi helt och hållet skulle se bort från den oförrätt, som tillsogats vår egen RENEE —