Göteborgsposten – 11 november 1873, sida 2

114 AA333 88 uZ—3Z2ihg?g 1 togs. Men då det blef fråga om, till hvilot utskott förslaget skulle hänskjutas, ville ufaure ha det hänvisadt till det utskott, som ehandlar de Thiersska författaingslagarne, nder det högern, understödd af regeringen, ille ha det hänskjutet till ett särskilt utskott. lade Dufaurees förslag blifvit antaget, så kulle följden deraf blifvit såväl Mac Mahons om hans regerings afgång. Det blef deremot irkastadt, men endast med en majoritet, som örst räknades till 14 röster. Efter åtskilliga eriktiganden har det sedan visat sig, att mayriteten endast utgjorde 10 röster. Men nu ro 13 platser inom nationalförsamlingen obeatta, derför att regeringen uppskjutit, och det ned en förvånande godtycklighet, utskrifvanet af valen till dessa platser. Det anses ej ara något tvifvel underkastadt att, om dessa al anställts, de skulle ha utfallit i republikadernas anda; och hade nationalförsamlingen arit, såsom sig bort, fulltalig, så skulle äsven Dufaures förslag vunnit majoritet samt narskalkens och hans ministrars fall varit und vikligt. Således hvilar det fattade besluet på ej fullt giltig grund, om det än icke ir omedelbart olagligt. Det är icke heller mderligt, hvad som berättas, att Mac Mahon skall hafva visat sig både förvånad och nedslagen öfver den ringa majoriteten. Men det är ej nog härmed. För att kunna å ihop äfven den ringa majoriteten af de 10 rösterne, ha ministrarne måst göra stora ansträngningar för att draga nytta af de embetsmän, hvilka äfven äro deputerade. Så ha de franska sändebuden i London, Berlin, Petersburg, Haag och Rom, hvilka alla äro medlemmar af nationalförsamlingen, tillkallats at hertig de Broglie och äfven skyndat till Versailles för att understödja denne sin utrikesminister. På order från krigsministern hade äfven generalerna Ducrot och dMAurelles de Paladines lemnat sina befälsposter för att deltaga i den stora voteringaslagtningen. Det är inalles 7 personer, hvilka icke bort deltaga i omröstningen angående en förvaltning, hvars förtroendemän de äro. Lägger man härtill, att äfven de ministrar, som tillika äro medlemmar af nationalförsamlingen, sjelfva deltogo i denna omröstning, som egentligen skulle just uttala sig öfver dem, så finner man att, äfven utan de icke valde deputerade, hvilka dock rätteligen borde varit tillstädes. regeringen skulle utan dessa, i moraliskt hänseende ej giltiga ansträngningar ovilkorligen fallit. Då nationalförsamlingens byråer skulle välja medlemmar i det utskott, hvilket skall yttra sig öfver betänkandet, uppstod inom dessa byråer en debatt, hvilken företedde åtskilliga anmärkningsvärda företeelser. I åttonde afdelningen eller byrån uppträdde nemligen hertig de Broglie sjelt med ett anförande, af hvilket framgår, att regeringen fuanit sig befogad att slå till reträtt och göra en svängning i afseende på de starka uttalandena i presidentens budskap. Hertigen sade neml., att regeringen ingalunda tänker att, såsom man velat beskylla henne, undanskjuta de s. k. Thiers ska författningslagarne. Presidentens budskap innefat.tade endast, att max ej borde inlåta sig på att gifva regeringen någon form, genom hvil ken de legitima anspråken kunde bli uteslutna. Regeringens afsigt var blow att skaffa den verkställande makten fasthet och styrka, men icke att förhindra garantier. Till sist sade han, att författningslagarne skulle inom kort blifva framlagde. I en annan afdelning erhöll man den högst vigtiga förklaringen af Casimir Pårier att man måste finna utvägar att försona de konservativa och att han derför uppgaf sina förut gjorda invänningar mot förslaget om presidentskapets förlängning. Denna förklaring synes angifva, att utskottet blir i sjelfva verket deladt i tvenne lika hälfter i afseende på Changarniers förelag, och att under alla omständigheter ingendera sidan skall kunna, antaga vi, få mer än en rösts öfvervigt i utskottet, hvars trenne sist valde medlemmar, Leon Say, Laboulaye och de Rmusat, naturligtvis alla skola rösta mot den tioåriga förlängningen. Utskottet hade dock i går sitt sammanträde, hvilket Mac Mahon lofvat att sjelf bevista och der han väntades skola afgifva en förklaring. Man har hopp om, att genom detta besök en kompromiss skall erhållas, enligt hvilken utskottet erbjuder en treårig förlängning. Möjligen skall marskalken mottaga den för att icke nu öka den allmänna oredan. Hvad partiställningen inom sjelfva församlingen beträffar, rörande här föreliggande fråga, så är det otvifvelaktigt, att den troå riga förlängningen skulle vinna majoritet. Bonapartisterna skulle neml. sluta sig till denna lösning. Hvad den tioårig förlängningen be träffar, så är majoriteten inom nationalförsamlingen ännu oviss. Visserligen har regeringen förlorat bonapartisterna, ett par och tjugo till antalet, men hon har i stället vunnit den del af venstra centern, hvars ledare är Casimir I Perier, och det är ej omöjligt, att denna förstärkning bibehåller majoriteten på högra sidan. En korresp. från Paris till Times vill veta, att vid den slutliga omröstningen 370 å 380 rösster skola uttalla för förlängningen på tio år i och 310 till 320 emot. f Dock hänger ännu allt på slumpens tråd, och det är vigtiga stunder dessa för Frankrike. Möjligheten af Mac Mahons afgång tillhör ingalunda osannolikheternas område. Men då först börjar den rätta oredan, ty någon tillAm ill antaglig mainritat för hang ef0 AUt