Göteborgsposten – 10 november 1873, sida 1

Monk steg framåt i detta underjordiska rum, som påminte om en bland Roms katakomber. Han nalkades den bänk, på hvilken Bernice Chetwynds kista blifvit ställd, och höll upp sin lykta samt lät skenet från den falla på kistan. Monk kände igen den på glansen från dess silfverhandtag. För att göra sig säker granskade han den skinande silfverplåten och läste på den följande inskription Bernice, maka till Roy, den nionde marguisen af Chetwynd, och död vid sjutton års ålder. Monk lutade sig ner öfver kistan och höll sitt öra intill locket. Det hördes ej ett ljud derinifrån. — Oh himmel! hviskade Gilbert Monk, talande för första gången sedan han lemnat åkdonet. Kan hon ha återvaknat till lif, ropat på hjelp, fattat sin rysliga belägenhet och dött af förskräckelse? Det är nu tid på att hon borde ha återvaknat. Hon torde vara verkligen död! Han satte ner sin lykta på likkistan och tog utverk) Forts. fr. N:o 259.