Göteborgsposten – 10 november 1873, sida 1

—— — — —— ningar och arbetat och uppgjort planer — endast för detta! Han mumlade en förbannelse och skar tänderna af raseri. En plötslig id vaknade hos honom. Han tog upp en fickspegel ur sin rock och höll den öfver Bernics skilda läppar. . Då han drog den tillbaka, var den betäckt af en lätt imma. Nu återfick han sitt mod och sin energi. Han drog af sig rocken och började skrufva ur de öfriga skrufvarne i locket. Sedan detta var fullbordadt; aftog han locket och lade det öfver en annan likkista. Nu låg Bernice Chetwynds hela gestalt i sin hvita sidendrägt och vissnade rosor på bröst och hår utsträckt framför honom. Han bredde ut den medförda kappan på en tom bänk och tog den stela gestalten i sina armar samt lade den på kappan. Derefter återvände han till den tomma likkistan. — Jag skall låta göra en vaxfigur för att lägga här i stället, tänkte han. Men för ögonblicket behöfver jag blott något tungt. Han kastade en hastig blick omkring sig. Borta i en vrå låg en hög stenar, som blifvit nerförda i grafhvalfvet för verkställande af en reparation derstädes. Sedan reparationen blifvit verkställd, hade stenarne blifvit qvarlemnade. Han tog upp åtskilliga af stenarne och lade dem i likkistan, packande dem så att de ej skulle skramla