Göteborgsposten – 7 november 1873, sida 2

somna och att afvakta hans återkomst samt begaf sig ner för kullen mot byn. Plack trodde, som man kan förstå, att hans nye husbonde hade för afsigt att bortföra någon ung flicka. Den korta vägen till kyrkan blef snart tillryggalagd. Då Monk nalkades det gamla grå templet, hörde han klockan på Chetwyud Park slå tolf. Han smög upp till kyrkogårdsporten, öppnade den sakta och inträdde. Sedan han stängt porten efter sig, fortsatte han vägen upp åt kyrkogården, framsmygande mellan grafvarne som en skugga. Han steg in under kyrkans porthvalf och ställde sig der att lyssna. Ej ett ljud hördes hvarken från det i mörker insvepta kyrkoherdebostället eller inifrån kyrkan. Lysande med sin lykta fann han låset på kyrkodörren. En vecka förut hade han tagit ett vaxaftryck af nyckelhålet under ett hemligt besök, som han gjort på platsen, och nu var han försedd med en nyckel, som passade till låset. Han öppnade dörren och trädde in i byggnaden, sedan han stängt efter sig. Hans lykta var dold under rocken. Huru mörkt och spökligt allt var! Hvilken obehaglig instängd luft, som mötte honom! Vi den ytterst svaga belysning, som arbetade sig in genom de målade fönstren, kunde Monk spåra konturerna af predikstolen, läktaren, koret och bänkarne med sina höga ryggstöd. Han vågade ej låta sin lykta lysa af fruktan att någon af en tillfällighet skulle få se en ljusstråle derifrån,