Göteborgsposten – 7 november 1873, sida 2

XIV. Det var nära midnatt och fullt mörker, då Gilbert Monks täckta åkdon kom upp på on höjd af vägen, hvarifrån man hade utsigt öfver byn Chotwynd. Monk lät åkdonet stanna här och steg ur. Byn nerunder var mörk och tyst, blott ett par ljus sågos lysa genom mörkret. — Det är just en passande natt för vårt företag, sade Monk. Vi kunde ej ha fått en bättre. Kom ihåg att ni stannar qvar här med åkdonet. Ljudet af vagnshjul på de stenbelagda gatorna vid denna sena timma skulle väcka upp hvar enda själ i byn. Huru friskt vinden från hafvet blåser! Jag är säker om, att ingen är ute på gatorna denna mörka, blåsiga natt. Flickan bor knappt en halfmil härifrån. Hon skall vara färdig i trots af mörkret. Flickor äro alltid färdiga, då det är fråga om en enlevering. Jag skall gå dit ner ensam. Ni skall vänta här till dess jag återkommer, om jog också ej skulle återkomma förr än på morgonen. — Ja, sir, sade Flack. Ni skall finna mig här, när ni än kommer. — Gif mig lyktan, jag kommer att behöfva den, Den långa svarta kappan äfven med hufvan. Och glöm ej korgen med konjaken och verktygen. Hennes far torde ha låst in henne, och jag skall då ha besvär med att befria henne. Det finnes ett par damekängor i korgen jemte andra nödvändighetsartiklar. Monk tog kappan och korgen på sin arm och belastade sig dessutom med andra saker, som han ansåg nöd