Göteborgsposten – 7 november 1873, sida 1

springa öfver platformen, innan tåget sakta satte sig i rörelse. Konduktören öppnade dörren till en tom första klassens vagn, Monk hoppade in, dörren tillslöts efter honom och tåget lemnade i sakta mak stationen. Monk såg ut genom fönstret, märkte att det fanns en hel hop folk på platformen, som bevittnat hans affärd och smålog. Tåget var ett af de långsamma och gjorde täta uppehåll. Det stannade vid hvarje station utefter linien, såsom vanligt är för godståg. Aftonen hade inbrutit. Lyktorna i Eastbourne voro redan tända. Monks ansigte uttryckte hans belåtenhet med mörkrets inbrott. Han tryckte ansigtet mot rutan och såg ut på husen och fälten. Vid den första station der tåget stannade reste han sig, låste upp dörren till kupen med en nyckel, som han alltid för dylika ändamål bar på sig, och steg ner på den sida af tåget som var vänd från stationen. Skyddad af mörkret aflägsnade han sig med sin nattsäck i handen. Han gick fort och liksom med ett bestämdt mål för ögonen. Tåget fortsatte nu och i samma ögonblick det försvann ur synhåll kom Gilbert Monk ut på en korsväg omgifven på båda sidor af häckar. På ena sidan af denna ensliga väg stod ett åkdon, förspändt med två hästar. En körsven satt på kuskbocken, rökande ur en svart pipa och hållande noggrann utkik åt alla håll, efter hvad det tycktes. — Är det ni, Flack? frågade Monk, i det han närmade sig.