i någon mån medverkat — ptoiletten. Denna är icke någon bagatell-sak, och ingen konstnär, vore han eller hon aldrig så stor, kan frigöra sig från studiet af drägten, om han eller hon vill vinna åskådaren. Vi mena naturligtvis här icke, att scenen skall vara ett slags modejournal, ty det finnes ju moder, hvilka äro sin egen carricatur, såsom t. ex. damernas allt mera tornlika coiffurer, utan vi begära blott, att ögats sinne för färgernas harmoni icke må stötas. En anmärkning som i allmänhet äfven må afse fru Pousette, ehuru hon som kreolska (mot hvilken raceblandning hennes blondhet dock. svär) i detta styckes flesta akter med rätta bar en brokig drägt, hvilken dock kunde varit något smakfullare. M:ll Wiborg syntes oss som guvernanten, m:ll Håelouin, i olikhet mot fru Raa, lägga allt för liten färg i sin rolls hårda, kärlekslösa del. Hon är neml. en tom varelse, som endast åtrår att skapa sig en :ställning, under det m:ll Wiborg tyckes vilja stundom breda ett skimmer af återfall till godhet öfver sin karakter, hvilket gör denna mindre sann i framställningen. Vi ha gjort dessa anmärkningar, emedan de artister, som de gälla, stå så högt i vår aktning, att vi måhända hos dem funnit fel, hvilka hos andra skulle halkat förbi. För öfrigt har hela uppsättningen af detta skådespel företett en så allvarlig önskan att åstadkomma något helgjutet, att vi glädja oss deröfver, isynnerhet som denna önskan blifvit i så betydlig mån verklighet genom ett utmärkt samspel. Samtliga andre medspelande voro förträffligt inne i sina olika uppgitter, och vi endast egna en rättvis gärd åt hrr Pousette och Åhman, då vi särskilt framhålla deras utmärkta framställningar.