Göteborgsposten – 5 november 1873, sida 1

A — AA ordentlig klädning, som ni minnes, mr Monk, och vi ha gjort på samma sätt med unga mylady. Det gör hennes utseende mer naturligt. Mylord skall ej bli så uppskakad, då han får se henne. Monk närmade sig platsen der hon låg, och mrs Skewer drog bort den linneduk, som betäckte ansigtet. Monk drog sig tillbaka med en rysning. Säkerligen var Bernice död! En skendöd kunde ej se sådan ut. En ryslig förskräckelse öfverföll honom. Det dröjde många minuter, innan han kunde tala. Mrs Skewer respekterade hans sinnesrörelse, som hon tillskref en helt annan bevekelsegrund än den verkliga, och började undersöka blommorna, med hvilka man prydt Bernice. — Vi hålla dessa blommor ständigt friska, sade hon. De här börja att vissna, Jag skall gå och hemta friska från årifhuset, medan ni är här, sir. Hon gick sakta ut, lemnande Monk ensam med den döda eller skendöda — hvilketdera var hon? — Ett misstag måste ha blifvit begånget, mumlade han. Hon är död. Han förde sin hand öfver hennes hjerta — det fanns ej ett tecken till lif derinne. Han kände på pulsen — den var stilla, — Detta kan ej vara skendöd — men i alla fall vågar jag ej riskera det, tänkte han. Jag måste handla såsom om jag visste, att det vore skendöd. Jag måste handla snabbt. Ett så gynnsamt tillfälle som detta akall ej återkomma. Han kastade en hastig blick omkring sig. I närheten