Göteborgsposten – 4 november 1873, sida 3

hans trupper klagade på hunger, då han d. 18 på morgonen red förbi dem. Marskalk Leboeuf skildrade sin kårs deltagande i slaget d. 16, der han vann stora fördelar; men efter slaget fick han befallning att draga sig tillbaka, derför att han ej hade tillräckligt med proviant och ammunition. General Ladmirault svarade på presidentens fråga om möjligheten af att tillgripa offensiven d. 17, att han icke visste om det var möjligt. Ilade jag varit öfverbefälhafvare, tillade han, skulle jag gjort det. Jag skulle kanske blifvit i grund slagen, men en seger hade varit storartad och af de mest oberäkneliga följder. General Bourbaki förklarade, att han ej fått befallning att vid S:t Privat komma Canrobert till undsättning; likasom han icke heller kände dennes nödställda belägenhet. Såsom våra läsare möjligen erinra sig, har Bazaine i sin förklaring framhållit som hufvudorsaken för att han efter slaget vid Gravelotte ej tillgrep offensiven, att han saknade ammunition och proviant. Trupperna bade försetts med sådana för fyra dagar, men enligt Canroberts uttryck, genast förslösat båda delarne. Denna utsago bekräfta, såsom läsaren finner, de nämnda kårbefälhafvarne, ehuru de äro af olika mening huruvida icke ett angrepp ändock kunnat göras. Leboeufs närmaste man och adjutant, commandant Mojeon, har dock förklarat, att ett dylikt försök skulle varit en dårskap — och denna mening synes man nu efter vittnesförhören allmänt dela i Frankrike, ehuru man ännu icke fått full visshet för att man ej skulle kunnat komma fram mot norr. Det visar sig emellertid som säkert, alt enhet saknats i befälet och att en hvar af de fem kårbefälhafvarne egentligen stridt för egen räkning, utan att veta hvad som försiggick i hans omedelbara närhet. Den intressantaste! episoden i denna afdelning af förhöret är dock der, hvarför Canrobert ej erhöll förstärkning, vid St. Privat. Vittnet, dragonöfverste Beaumont (en svåger till Mac Mahon) aflade ed på, att då han på aftonen kl. 3 red öfver till general Bourbaki och tillfälligtvis råkade marskalken, sade denne till honom: ÅDet var bra, att jag råkade er. Rid till Bourbaki och säg honom, att han skall vända tillbaka sde rentrer) med kela gardet och underrätta Canrobert, att han ej blir understödd! En officer ur Bazaines stab ropade tillochmed till honom: Ja, så är det, saken är utagerad. Fienden har endast velat känna sig för; vi kunna inte uträtta mera i dag. Vittnet hade då meddelat för Bourbakis stabschef hvad som sagts honom. Härtill svarade Bazaine: Herr Beaumont har missförstått mig. Jag sade tvärtom, att Bourbaki skulle stanna qvar; jag sade rester och icke rentrer. Bazaines ordonnansofficer Mornay Soult förklarade härom följande, sedan han aflagt vittneseden: ÅJag beledsagade marskalk Bazaine till platån vid St. Quentin, der han uppstält tvenne batterier mot fienden, hvilka kommo från Ars och tycktes vända sig emot Metz. Då vi redo bort, träffade vi hr Beaumont. Marskalken sade till honom: Eftersom ni skall till Bourbaki, så säg honom, att han snarast möjligt sätter sig i förbindelse med Canrobert och blir qvar der set quil reste Jå). Uppmanade honom att ej låta lättsinnigt engagera sig! Hr Beaumont förstod förmodligen icke hvad han sagt, emedan han började upprepa orden, men marskalken afbröt honom och sade ännu en gång samma ord. Emedan jag väl kände hr Beaumont och trodde, att han möjligen skulle icke törstått marskalken, red jag bort till honom och sade ännu en gång: Säg general Bourbaki, att han skall sätta si i förbindelse med marskalk Canrobert och bli qvar der, utan att låta lättsinnigt engagera sig. Jag mins ännu, att jag vid afskedet tog hr Beumont i handen och sade: Lycka till! Jag skulle helt enkelt sagt farväl, om jag ej trott, att han skulle i elden. Beaumont fasthöll vid sin förklaring och anmärkte, att ett samtal med en kamrat för öfrigt ej kunde ändra något i marskalkens ovilkorliga och klara order. Kapt. Lacoye, general Bourbakis adjutant, sade, att han på efterm. hört Bazaine säga: Ni skall ej söka general Bourbaki, gardet skall vända tillbaka (rentre) till sina förskansningar, under det general Ladmiraults ordonnansofficer, kapt. Latour Cupin sade, att Bourbaki på efterm. gifvit gardet bosallning att hålla sig redo att understödja fjerde armekåren. Var det rentrer eller rester som Bazaine sade i den ödesdigra stunden till Beaumont? Härmed afslötos näst förra veckans förhandlingar, hvilka för öfrigt varit så ansträngande, att hertigen af Aumale föreslagit utnämnandet af en v. president, som kunde omvexla med honom. PHAH i