också, enligt kontraktet, af byggmästaren aflemnas till teaterstyrolsen inom loppet af ett år, nemligen vid nästk. september månads början. Så lyder bestämmelsen i kontaktet: vid utsatt vite skall den nya teatern vara öfverlemnad den 1 sept. 1874. Vid sidan häraf innehåller emellertid detta kontrakt äfven ett annat vilkor, som skall komma att medföra ett högst egendomligt resultat. Samtidigt med att den nya teatern aflemnas, tillhör den gamla byggnadsentreprenören för pedrifning. Den eljest så törsigtiga teaterstyrelsen har här handlat mindre omtänksamt. Ty äfven när den nya teatern är öfverlemnad af byggmästaren, är det ju mycket, som behöfver ordnas, innan denna kan begagnas, och vår teatersäsong börjar, som sagdt, d. 1 september. Man påstår, att då styrelsen blifvit uppmärksamgjord härpå, densamma vände sig till byggmästaren och underrättade honom om, att den punkt i kontraktet, som handlade om tiden, då den nya teatern skulle vara färdig, kunde utgå. Men byggmästaren blef förvånad: han var icke van vid ett sådant tillmötesgående från det hållet, och han geromgick derföre ånyo sitt kontrakt, i förmodan att någonting annat låge härunder. Ganska riktigt. Han upptäcker, att till bestämmelsen om tiden, då byggnaden skall vara särdig, finnes fogad en annan, nemligen, att från samma ögonblick den nya teatern är assynad och aflemnad, tillhör den gamla honom. Och han är följaktligen ej så dum, att han går in på teaterstyrelsens vänliga tillbud. Han kommer nemligen långt ifrån att ha någon vinst på uppförandet af teatern, tvärtom anses han få sätta till penningar ur sin egen kassa, om han ej kan begagna sig at denna särskilda omständighet och derigenom tå utgifter och inkomster att gå ihop. Nu tyckes nemligen teaterstyrelsen bli tvuogen till att af honom hyra den gamla teatern för säsongen 1874—75, och hyressumman skall då ungefär komma att betäcka det minus, som han eljest nödgas utjomva af sina egna medel. På de två privatteatrarne; Folketeatern och Kasino håller man sig väsentligen till operetterna och de stora effektdramerna. Af det sistnämda slaget förberedes på Kasino, som förut omtalats, Erik Böghs bearbetning af Klostrot Castro, som på danska skall benämnas Åeud og Pavekrone. Folketeaterns närmaste nyhet blir ett efter Barrigre bearbetadt lustspel af Frits Holst, som heter Arvingerne, Begge teatrarne ha vid säsongens början rekryterat sin personal med en hel del yngre krafter, bland hvilka dock ej finnes någon af första rangen. Icke ens hr Scharff från k. teatern tyckes på Folketeatern skola göra samma lycka som skådespelare som han på sin gamla scen gjorde som dansör. På Kasino väntas under loppet af säsongen några unga debutanter, bland hvilka en, mill Rosa Nathansen säges vara i besittning ej allenast af ett lyckligt yttre för teatern utan ätven af både musikaliska och dramatiska egenskaper. Man får nu se, om ryktet talat sannt. Årets jullitteratur kommer att bli ofantligt rik på öfversättningar, men mera sparsam på originala arbeten. Ett och annat af intresse bebådag dock. Sålunda väntas från veteranen H. P. Holsts hand en samling berättelser på vers, som han kallar Fra min Uogdom och hvari han genom små intressanta episoder söker att ge en bild af den i literärt hänseende så intressanta perioden trån 1830—1848 och af de många märkliga män, med hvilka han under sin lefnad kommit i beröring. En bok af samma art, men i likhet med vanliga memoirer skrifven på prosa väntas af Goldschmidt. Den heter Af mit Liv og min Samtid och skall utkomma i 3 stora band, hvilka otvilvelaktigt skola innehålla mycket af stort värde och säkert skall väcka ett ej vanligt uppseende. Den produktive förtattaren Wilh. Bergsöe uppvaktar med 2 arbeten, ett större verk om Rom under Pius IX och ett nytt band Digte, folktörfattaren Carit Etlar har redan utsändt ett band Fortellinger, Carl Andersen sägnar sina läsare med 2 berättande poemer och romanförtattaren H. F. Ewald, som längre fram kommer med en samling mindre Fortellinger, har i dessa dagar utsändt en temligen voluminös Nutidstortzelling, kallad Agathe, ett slags tråkig och illa ihopkommen bok mot de ungas rigtning, som gör sig gällande här i landet och för hvilken d:r Georg Brandes uppträder som banrförare. Under det att d:r Brandes isynnerhet i utlandet vinner sig erkännande och framför allt i Tyskland, der hans båda senaste böcker blifvit öfversatta, skattas utomordentligt högt, fortfar här hemma den blinda och fanatiska oppositionen emot honom. Karakteristiskt är det sålunda också att af hans betydliga verk ovedströmminger i det nittonde Aarhundredes Literatur, flera exemplar sålts i Sverige än här i Danmark. Han börjar nu snart sin tredje serie universitets föreläsningar öfver detta ämne och man torde väl då kunna vänta, att tredje bandet af hans bok skall utkomma i början af nästa år, 2 mm — — Sundhetstillståndet i hufvudstaden.