DTCI IFA HUÖPCAuHAMmU. (Till Göteborgs-Posten.) Kejser og Galileer, ett fenomen inom vår bokerld. — Ett nytt drama af förf. till Bertrand de ssorn.. — Teaterstyrelsen och byggmästaren. — Priatteatrarne. — Den blifvande jullitteraturen. — D:r ieorg Brandes och Sverige. Den 25 oktober. För såvidt det kunde ske i trots af all len politiska rörelsen härstädes, erbjöd den örflutna veckan en tilldragelse, som tog Köponhamns uppmärksamhet i fullt anspråk: Henik Ibsens nya, verldshistoriska skådespel, kejunr og Galilaer, utkom. Man hade länge väntat på detta arbete. Redan för tre år sedan påstod man, att det skulle utkomma på hösten, sedan hette det, att skalden ej ville utge den dram, han fullbordat, utan ämnade behandla samma ämne i en trilogi, och då äfven denna plan blef uppgifven, fick man veta, att den bok, man nu hade att vänta, vore ett dubbelskådespel om Julianus Apostata (Julianus affällingen). Det är dessa båda skådespel, som nu utkommit under den gemensamma titeln: Keiser og Galileer. Aldrig, man kan nästan påstå, så länge som den danska litteraturen varit till, har hos oss blifvit så mycket taladt om en väntad bok och aldrig har det bland de köplystoa varit ett sådant slagsmål om henne, då hon slutligen kom ut. I trots af att boken omfattar öfver 500 sidor och kostar 6 rdr sv., lät förläggaren likväl på grund af de talrika förutbeställningarne från bokhandlare, trycka en upplaga på icko mindre än 4000 exemplar. Men till och med denna förslog icke. Dagen efter det Kejser og Galilmwer var utkommen, måtte förläggaren (Gyldendalske Boghandel) underrätta om, att upplagan redan var utsåld och att en ny blifvit lagd under pressen, men på grund af den egendomliga typografiska utstyrseln ej kunde utkomma förrän i början af december. Isynnerhet hade Norge prenumererat ett betydligt antal exemplar, inalles 2200, och några bokhandlare hade i fast räkning tagit ända till 800 st. De 4000 ex. voro derföre icke allenast utgångna från förläggaren dagen efter det boken utkom, utan också i det närmaste sålda; endast 600 ex. utsändes nemligen a conditjon. öfriga 3400 voro sörutbeställda hos bokhandlarne och följaktligen tagna i fast räkning. Detta är, som sagdt, ett enstaka fall, detta desto mera påfallande, som Ibsens tidigare arbeten oaktadt deras stora intresse och den eminenta begåfning, som afspeglar sig i dem, i sjelfva verket likväl icke kunna hänföras till hvad man kallar populär läsning. Han har emellertid, märkligt nog, hos oas blitvit modeförfattare, och detta kan äfven med skäl anses lyckligt, ty när man gjort upp räkningen, när ett blifvit draget ifrån, ett annat lagdt till; är och förblir han dock till slut den störste författare, som Norden för ögonblicket eger. Fenomenet med försäljningen af Kejser og Galilser är emellertid i grunden temligen farligt. Ty det gör helt vaturligt, att man börjar läsningen deraf med mycket stora förhoppningar. Nu kan det visst icke nekas, att detta arbete eger talrika episoder, hvari Ibsen är större och mera mogen än i något af sina föregående arbeten, men i sin helhet torde det dock ej. komma att helt och hållet tillfredaställa en stor del af läsarne. Ty huru många glänsande tankar, huru mången skaldens skarpblick och buru mången färgrik karakteristik af den tid, som skildras, man än påträffar, förenar sig allt detta likväl icke till ett helt af poesiens anda genomströmmadt skaldeverk. Många af bifigurerna framstå letvande, men hutvudpersonen sjelf, Julianus Apoatata, förekommer väsentligen icke. IstälJet för: honom finner man Ibsen sjelf räsonnerande öfver de historiska fenomen, dem han skildrar. Dervid kan det också ske, att Julianus ofterhand, allt starkare ju mera man närmar sig arbetets slut, sjunker ner till en ren stackare, hvarigenom naturligtvis brytningen mellan hedendom och kristendom förlorar mycket af sitt intresse. Kejser og Galiler är mindre det som man väl närmast hade väntat sig: en poetisk skildring af striden mellan den gamla, hedniska kulturen och det vaknande kristliga litvet, än en rad historisktpoetiska episoder, för hvilka omfattande studier ligga till grund och mellan hvilka på många ställen uppenbarar sig en öfverlägsen ande. Detta endast som en vink om, att man icke bör skrida till läsningen af detta arbete med större förhoppningar än dem arbetet kan motsvara. För öfrigt må en utförlig redogörelse för boken komma senaro och från en annan penna. Att man skall finna stort intresse af att göra sig bekant med detta under alla förhållanden framstående arbete, behöfver väl icke att sägas, då Ibsen är författaren. Om uppförandet af de tva dramer, som innehållas i boken, kan ej bli fråga; intet af dem har sörf. beräknat för scenen, Vår k. teater skall deremot, antagligen redan i slutet af innevarande säsong, kunna framställa en annan intressant nyhet, nemligen ett nytt arbete af E. v. der Recke, den unge talangfulle författaran till -Bertrand da Born som så