Göteborgsposten – 1 november 1873, sida 2

nu mannen kunde simma eller snar bjelp stod för handen, så blef han emellertid uppdragen ur det våta elementet, afförd till vaktkoutoret och inkallad till torsdagens förhör. Som Niklas Johansson troligen ansett sig komma illa ut för sitt frivilliga kallbad, så uteblef han från sessionen, dit han dock om 8 dagar kommer att iuställas. Snart slut på friheten. Försvarslösa manspersonerna Carl Gustaf Svensson, Johan Persson och Bengt Adolt Olofson, alla tre utan bostäder och tillbringande sina nätter på asylen, stodo i torsdags inför polisdomstolen. Svensson hade en dag i veckan öfverfallit och slagit försvarslöse Frans Henriksson, emedan denne icke velat bjuda på bränvin och de båda andra hade d. 29 okt. i rusigt tillstånd betett sig förargelseväckande å Torggatan. Svensson nekade bestämdt att ha lagt sin hand vid IIenriksson, som han känt i 16 är både under frihetens glada som under kronoarbetskårens kusliga dagar. De hade aldrig bytt ett ondt ord med hvarandra. IIenriksson, som för närvarande för en dylik förseelse sitter inne på vatten och bröd, kunde af den orsaken icke tillstädeskomma, men vittnen fanns att tillgå, som intygade, att Svensson slängt till den halfrusige Henriksson att denne ramlat i rännstenen och i fallet skadat sin näsa. Detta kostade nu Svensson 20 rdr eller 4 dagars vatten och bröd. De båda andra bränvinsdyrkarne fingo nu i sin tur framträda. Ingendera ville egentligen erkänna något. Persson hade sjelf önskat bli häktad och tillsagt en poliskonstapel, att om han inte godvilligt ville arrestera honom, skulle han gå och slå en bonde i ansigtet, så skulle det ske ändå. Olofsson ålades att inom d. 4 nov. skaffa sig försvar från cellfängelset och Persson öfverlemnades till kga bfbde att befordras till allmänt arbete. Våld mot polisöfverkonstapel. Då d. 21 okt. på e. m. polisötverkonstapel Larsson skulle gå ned utför trappan från bolagsvärdsbuset n:o 24 Magasinsgatan, der han innevarit för att skingra och aflägsna en mängd innevarande högljudda gäster, blet han i trängseln häftigt sparkad i ryggen Han misstänkte genast artilleristen n:o 85 vid 3 batt. Nyborg för detta öfvervåld, hvilken derför iukallades till polisförhör. Nyborg nekade och påstod en kamrat artilleristen n:o 45 vid 2:dra batt. Karl Olsson vara den sannskyldige. Målet blef uppskjutet och Olsson blef till fredagens session inkallad att svara. Denne nekade äfven och ville framdraga bevis att han icke varit närvarande vid tillfället. Tvenne vittnen och den nu ifrån målet skiljde artilleristen Nyborg förklarade, den sistvämnde att Olsson varit närvarande då sparken utdelades och de bäda öfriga, att de med egna ögon sett Olsson utdela densamma. På grund deraf remitterades målet för vidare behandling till rådhusrätten och skulle Olsson under tiden hållas häktad inom regementet. ARR