goncral du Barrail, krigsministern, som beböfver ytterligare några dagar för att fullständiga de militära rörelserna, hvilka afse att, såsom de konungsko kalla det, trygga församlingens oberoende. 116:de och 118:de infanteriregementerna anlände till Paris i förgår, två ytterligare regementen väntas i afton, och sex batterier artilleri samt ett regemente kyrassierer skola följa om måndag. Liknande tillökningar hafva gjorts och göras i garnisonerna i Versailles, S:t Germain och lägret vid Satory; alla permitterade otficerare och soldater hafva dessutom blifvit återkallade, och general du Barrail lofvar att i slutet af nösta vecka (d. v. 8. denna) ha i Paris och trakten deromkring en arm om 100,000 man under besäl uf generaler och öfverstar, hvilka sorgtälligt utvalts och på hvilka man kan lita. Dessa förberedelser skola vara onödiga, om republikanerna handla enigt och lagligt under en ledare; men de skola öfvertyga äfven de mest äfventyrslystna radikaler om, att hvarje försök till upplopp skulle vara en brottslig dårskap; och Gambetta inser detta så väl, att ban besvär sina anhängaro att lyda Thiers allena och lyda honom blindt. Han kan likväl icke återhälla impulserna hos dessa ifriga förslagsmakare, hvilka städse inverka skadligt på goda afsigter, och några af dessa hafva, i tanke att br Thiers icke eger nog kraft, utan måste ersättas med en handlingeos man?, skritvit till general Chanzy och frågat, om han skulle vara hugad att mottaga presidentskapet öfver republiken. Chanzy svarade naturligtvis, att han ej sysselsatte sig med politik, utan blott hade att lyda regermgers besallningar. Derpå afskickades ett bref till generel Billot, å hvilket ingick samma svar, fastän i mera sväsande ordalag. Uuder tiden har man äkven sonderat Faidberbe och hvarje annan framstående general, som är känd för republikanism, men kommit till den slutsatser, att det är bäst att göra så som Gambetta ber dem göra. Gambetta uppträder med en klokhet och försigtighet, som rättfärdigar de förhoppningar man hyst om hans statsmannaskap; och detta kan sägas utan indiskretion. ty han har nyligen fattat ett beslut, hvilket ovilkorligen skall komma att bli af verkan på vissa tveksamma medlemmar af centern. Emedan han vet, att hans förbund med Thiers skrämt upp en del moderata deputerade, hvil a fruktade för att se honom vid embetet åtminstone för det närvarande, så har han tillkännagifvit, att han ej skall emottaga någon taburett i hr Thiers första kabinett, ifall republiken skulle utropas, ehuru han dock vill gifva Thiers sitt stöd och tillråda alla sina vänner att göra detsamma. Detta beslut har ännu icke offentliggjorts, ty det blef först i dag bekant för medlemmarne af venstra centern; men man ämnar ej hemlighålla det, och det skall sätta hr Thiers i stånd att bilda ett kabinett, som skulle tillfredsställa äfven de konservative. Hr de Räåmusat skulle åter bli utrikesminister, Casimir Fårier inrikes-, Dufaure justitieoch general Chanzy krigsminister, T:å eller tre platser skulle förbehållas åt personer, hvilka kuade lockas öfver till den republikanska eidan från högra centern, och en sådan regering skulle kunna handhafva landets angelägenheter till allmän tillfredsställelse ända till upplösningen och äfven sedan det nya kabinettet sammanträdt ... Men striden är ännu icke vunnen, och det skall onekligen fordras etatsmannaskicklighet och ovanlig partilydnad för att vinna den. Det bar i dag allmänt påståts vid republikanernas sammanträden att venstern icke skall genast upptaga striden angåendo författningssaken, utan att br Thiers skall vid församlingens första sammanträde tramställa följande förfrågan: I betraktande deraf att toli platser inom lörsamlingen äro obesatte, önskar man veta regeringens mening om åtgärden att ajournera församlingen, tills dessa val egt rum; och vidare vill man förorda, att dessa val må hållas inom möjligaste korta tid, på det ajourneringen icke må omtatta mer än 21 dagar. Högern skall naturligtvis motsätta sig denna interpellation; men flere af de tveksamme ur centern skola kanske deri se en utväg att undvika ett omedelbart afgörande eng. frågan om kungadöme eller republik och de skola vara glada öfver, att valförsamlingarne skola få tillfälle att försvara sig. I alla händelser skall saken framkalla en röstning, och denna forberedande skärmytsling skall visa republikanernas styrka. Bli de slagna, skola de kunna öfverlägga om hvad som vidare bör sker. Från London skrifves följande ang. utförandet af den dom, som skiljedomstolen i Gånåve afkunnade i Ålabamafrägar: