na uppgörelse. Nu senast läsa vi i ÅIIamb. Korresp. en längre uppsats ofvor frågan, hvari det bl. a. heter: Man må vända och vrida saken huru man behagar, så står det likväl fast, att det nu en gång är föreskrifvet i Pragfreden, att de nordslesvigska gränsdistrikten skola återlemnas till Danmark, och den allmänna meningen hos Europas folk och furstar fordrar så godt som enstämmigt uppfyllandet af denua bestämmelse. Den omständigheten, att den för sju år sedan afslutade öfvereuskommelsen icke blifvit uppfylld, har onekligen gjort den tyska saken och det tyska folket vida mera skada i utlandet, än man i allmänhet vill medgifva, ty den har varit en i hög grad medverkande orsak till att belgier och hollandare, svenskar och ryssar, schweizare och en gelsmän hysa misstro till oss och vid alla möjliga tillfällen upprepa fraserna om det tyska folkets omättliga hersklystnad och Bismarcks våldsamma politik. Politisk statsklokhet bjuder oss att genom en jemförelsevis ringa uppoffring afvärja den misstrogna fientlighet, som från alla sidor omgitver oss, på samma gång man uppfyller en sormligt ingången förpligtelse. Om det skulle lyckas att skaffa Pragfredens ännu i dag rättsligt bestående art. V ur vågen, genom en den danska regeringen tillfredsställande afträdelse af de rent danska gränsdistrikten, skulle dermed mycket vara vunnet och ett stort steg ha tagits till försoning med våra grannar... Detär likaså otvifvelaktigt, att innehatvandet af ett danskt gränsdistrikt, hvars representanter ständigt bereda såväl regeringen som landtdagen pinsamma scener och hvilket är grunden till det fientliga förhållande, hvari vi stå till hela Skandinavien, är värdelöst, som det är säkert, att tyskar lika så väl som danskar kunna vara ryska undersåter och att det följaktligen ej finnes något förnuftigt skäl att betrakta det danska herraväldet öfver några tusen spridda tyska gränsboer såsom något alldeles otänkbart. sådana åsigter, dem vi för egen del ständigt, allt sedan Pragfredens tillkomst allvarligt framhållit, ändtligen börjat göra sig gällande bland tyska folket och dess press, äro vi säkra om, att en vänskaplig och alla parter tillfredsställande uppgörelso i denna sak kan bli en snar möjlighet. Furstligt dödsfall. Ett till Red. i går ingånget telegram från k. slottet Pillnitz i Sachsen bringar oss den någon tid väntade underrättelsen, att konung Johann af Sachsen aflidit derstädes lugnt och stilla kl. 4,55 på morgonen i går. Johann Nepomuk Maria Josef, konung af Sachsen, var en af vår tids mest bildade furstar samt broder och efterföljare till konung Fredrik August II. Han föddes d. 12 dec. 1801 såsom yngste sonen till prins Maximilian och dennes första gemål, en prinsessa af Parma. Prinsen gjorde under god ledning omfattande studier och ingick, för att göra sig förtrogen med det praktiska statslifvet, vid sitt 20:de år med säte och stämma i det dåvarande geheime finanskollegiet. En resa till Italien 1821 befäste hans förkärlek för den italienska litteraturen. 1825 öfvertog han v. presidiet i nämnde kollegium Kort derefter lät han trycka och till enskilda utdela som en mogen frukt at sina ital. språkstudier de första 10 sångerna af Dantes Helvete med förord och anmärkningar; han begagnade härvid pseudonymen Philaletes. Detta försök följdes åren 1839—49 af hans metriska öfversättning af hela Dantes Divina commedia med kritiska och förklarande noter, hvilken ännu anses för ett mönsterverk och upplett flera upplagor. Vid sin brors plötsliga död 1854 kallades han att bestiga Sachsens tron och förde här spiran i moderat frisinnad anda, älskad och värderad at sitt folk. Han förmälde sig 1822 med Amelie Augusta, dotter till konung Maximilian Josef af Baiern, med hvilken trogna töljeslagerska han i fjor högtidligen firade sitt guldbröllop. Han efterträdes på tronen af kronprinsen Albert som, född d. 23 april 1828 och förmåld med Carolina, dotter till prins Gustaf af Wasa, Gustaf IV Adollfs son, gjort sig i flera hänseenden bemärkt, äfven som skicklig militär under sista fransk-tyska kriget. Krisen i Amerika synes ännu icke på lårgt när vara slut. Enligt telegram från Newyork ha flera jorngjutorier och bomullsspinnerier i det iuro at landet måst sloppa; affärerna börja åter komma i stockning, tillägger telegrammot. f . 2 2