Göteborgsposten – 30 oktober 1873, sida 1

ridiken såsom ett passande yrke för mig. Godnatt, mylord Tiotusen tacksägelser för er ädelmodiga godhet. De båda männen skakade händer och skildes åt, lord Chetwynd begifvande sig in i salongen och Gilbert Monk skyndande uppför trapporna till sitt eget rum. Han utvytte hastigt sin middagsdrägt mot sin vanliga promenaddrägt, tog på öfverrocken och skyndade ner för trapporna igen samt ut ur huset. Hans åkdon väntade. Han steg upp i vagnen och åkte hastigt ner åt den breda, skuggrika allen. Då h-n passerade genom allöportarne, stack han hufvudet ut genom vagnsfönstret och såg tillbaka mot det stora huset, hvilket lyste som en jättelik lykta, och hans mörka ansigte strålade ef förnöjelse, då han för sig sjelf yttrade: — Jag är den enda person i hela verlden som vet, hvem lady Bernicee Chetwynd är. Och jag ämnar låta vetskapen härom inbringa mig en förmögenhet. Sylvia fullföljer sina planer utan afseende på mig; Chetwynd är betagen af sin unga hustru; hvar och en har sina planer och mål, under det jag liknar förevisaren af marionetter, hvilken står bakom sitt förhänge och rycker i de strängar, som äro fästade vid dockorna, så att de röra sig som han vill. Iuvånarne på Chetwynd Park äro mina dockor och röra sig enligt min vilja, utan att de sjelfva ha minsta aning derom. De skola alla omedvetet arbeta för mig, och jag skall skörda frukterna af deras arbete. Han skrattade sakta och lutade sig tillbaka mot vagnsdynorna. (Forts.)