Göteborgsposten – 27 oktober 1873, sida 2

—————— — Processen Bazaine. (Forts. från n:o 248.) Trianons utseende har ansenligt förändrats under senare dagarne. Nyfikenheten tilltsger, och dermed äfven. spektatörernas antal. Köen af dem, som ej ha tillträdeskort till rättsförhandlingarne, sträcker sig från grindarne till de främsta träden i parken, vid middagen skulle man irättssalen ej ens så rum för en ockrares samvete, Trianon har plötsligen blitvit en samlingsplats för förnäma dagdrifvare. De råkas der som på operan. De intrigera för att få röda eller hvita kort, hvilka äro allena comme il faut, och de komma i full toilette. Först var det damerna ur den bästa societeten, som infunno sig med sina män eller anförvandter Le Monde theåtre och le monde de la haute galantorie följde dem snart, och nu lär man vid hvarje session se representanter för alla de eleganta, älskvärda, frivola eller korrumperade klasser, hvilka sammanslagna utgöra hvad man kallar le tout Paris. Det måste också fresta desse moderna athenare att få närvara vid en process, der franska hären i en af dess chefers person sättes på tapeten, der den franska vationen drages inför! skranket i dess grymmaste och mest förödmjukande nederlag. Det har också blilvit mera feber i förhandlingarnes gång, och rättepresidentens nerver tyckas börja att förlora något af sin jemvigt. Efter den inledande akriftvexlingen mellan Bazaine och prins Friedrich Carl, hvaraf den förre erhöll visshet om septemberrevolutionen och Regniers uppträdande, för hvilket vi redogiort, följde nu de mera officiela underhandlingarne mellan Bazaine (genom general Boyer) och tyska högqvarteret, hvilket senare dock underhöll dem blott för skens skull och för att afhålla marskalken från starkare utfall. De afbrötos också vid den tid, då Bismarck enligt de af Rägnier lemnade upplysningar väntade sig Metz uppgifvande af hunger. Marskalk Bazaine har neml. medgifvit under sista förhörsdagen, att han d. 24 okt. erhöll ett telegram från Bismarck, hvari denne förklarade, att underhandlingarne med kejsarinnan afbrutits till följd af hennes öfverdrifna anspråk, liksom om de någonsin varit allvarligt menade. Efter mottagandet af denna depesch från belägringsarmåns högqvarter, sammankallade marskalken genast de befälhafvande geveralerna till ett krigsråd, utan att dock meddela detta depeschen, men hade på förhand uppdragit åt general Changarnier att utarbeta frodsförslag — han ville väl der bakom dölja sina särskilda underhandlingar, — dem general Jarras, i sin egenskap at generalstabachef, öfverförde till fienden; då ifven de tillbakavisats — jemväl före krigsrådets sammanträdande — fick general de Cissey i uppdrag att försöka nya underhandlingar. Jag ville, förklarade marskalken, gå ända till det yttersta med mina underhandlingar, emedan jag förutsåg, att vi skulle snart bli nödsakade att underkasta 088. Presidenten: När general Jarras kom som svar till er med de af fienden uppställda vilkor, öfverlade ni icke då, huruvida ett allmänt utfall borde göras? Bazaine: Jo. Jag studerade frågan om att försöka ett utfall, men vi funno i krigsrådet, att ett sådant var outförbart. Pres.: Men hade ni icke rörande fåstningens kapitulering bort sammankalla försvarsrådet? B.: Det var för sent. (Presidenten lät här uppläsa krigsrådets protokoll af d. 28 okt., der den af general Jarras afslutade öfverenskommelse om kapitulationen godkändes). Pres.: Kom ni inte att tänka h att före uppgifvandet förstöra åtminstone en del af fästningsverken? B.: Jag talade derom med kommendanten, general Coffinieres, jag trodde, att vi ej hade rätt att handla så. Jag truktade äfven, att fienden skulle härigenom skärpa vilkoren för kapitulationen. Pres : Hvilken skärpning skulle väl varit möjlig? B.: Man finner ej i historien något exempel på, att en armå förstör under kapitulationsförhandlingarne befästningarne till en stad, under hvilkas murar den ligger. Pres.: Ni tror således, att denna förstöring bort beslutas af försvarsrådet? B.: Jag trodde framför allt icke, att Metz område och Frankrikes fästning skulle skiljas ät. Pres.: Borde ni inte ha tänkt på att förstöra krigsmaterielen? B.: Jag trodde mig ej heller berättigad härtill. Före kapitulationen skulle jag ju afväpnat mig; under kapitulationen var det en ärlighetsfråga. Jag trodde, att om jag förstörde något, så riskerade jag vilkorens skärpande. Pres.: Hvad för skärpning? B.: Fienden kunde behandla Metz som en med storm tagen stad och kanske plundra den. Pres.: Men han har ju inte gjort det i de andra städer, som han intagit? B.: I dem har ej heller något blifvit förstördt. Sådant har för öfrigt aldrig i något föregående krig skett under kapitulationsunderhandlingarne, ej ens under det första kejsardömet. . Nu öfvergick förhöret till den mycket omtalade frågan om förstörandet af sanorna.