Göteborgsposten – 25 oktober 1873, sida 2

eterna fullkomligt tryggade i afseende på regeringens hållning, höll högra centern i onsdags sitt sammanträde. Talrika anslutningsadresser hade ingått till partiet, hvilket, som bekant, hufvudsakligen värnat om det konstitutionela konungadömet. Mötet beslöt nu att uttala sig för, att nationalförsamlingen skulle förklara sig för den konstitutionela monarkien och kalla grefven af Chambord till tronen. Derjemte uppdrog mötet åt dem af sina medlemmar, som tillhörde församlingens ständiga utskott, att inom detta föreslå, det nationalförsamlingen måtte sammankallas före ferietidens slut. Sedan detta var undanstökadt, upplöste sig högra centern som särskild fraktion och begaf sig från sin hittillsvarande mötesplats Hotel de Vatel till Hotel des Reservoirs, der högern håller sina klubbsammanträden, sålunda öppet visande, att full enighet råder inom hela högern. Det är åt den gamle generalen Changarnier, som uppdraget gitvits att inom församlingen framlägga det stora, af många andra deputerade äfvenledes undertecknade förslaget om monarkiens återställande. Det är naturligt, att de konungske äro fullt förvissade om majoritet inom nationalförsamlingen. Den omständigheten, att marskalk Mac Mahon bestämdt förklarat sig vilja lemna presidentskapet, huru sakerna än komma att förlöpa, har isynnerhet bidragit till att drifva en hop tvehågena öfver till monarkisterna, emedan de frukta, att Mac Mahons afgång annars skall framkalla en fullständig anarki. Enligt telegram från Paris, skola monarkisterna redan räkna en majoritet af minst 70 röster, hvilket antal väl skall komma att ytterligare förstärkas, sedan sakens seger blifvit viss. Republikanerna äro ursinniga, och de radikale isynnerhet visa en ytterlig ilska, hvilken nästan kommer en att tro, att de inom sig äro öfvertygade om sitt nederlag, eller rättare sina motståndares seger. De radikale ha dock hållit ett möte, hvarvid man sade sig vara öfvertygad om majoritet inom församlingen för republikanarne. Vid tillfället upplästes äfven bref, hvilka bebådade ankomsten till Paris af framstående innevånare från departementen, hvilka skola begära af dessas representanter, att de måtte rösta för ropubliken, och underrätta Mac Mahon om den allmänna meningens verkliga ståndpunkt inom landet. I ett bref från Paris, dateradt för i söndags, skrifves: Gatorna äro fulla med menniskor, som promenera omkring och se så bekymmerslösa ut som möjligt. Grefven af Chambord har farit hem till Frohsdorf, sannolikt för att packa in och göra sig i ordning till sin flyttning i den nya tjensten. Här låta några af hans entusiastiske beundrare förfärdiga galavagnar för konungens intåg i sin goda hufvudstad — Paris-ekipagor stoppade med blått siden, med insömmade flaurs-de-lys. Tonen inom den rojalistiska pressen är högligen förtröstansfull, under det alla de republikanska tidningarne skrifva med en liflighet, som förråder oro. Gambettas organ framställer öppet Henrik V som lögnare och majoriteten, såsom rojalisterna kallas, som en samling dumhufvuden; och samwa tidning förklarar att grefvens af Chambord ankomst till Frankrike skall blifva signalen till sådana oredor, som man icke bevittnat sedan 1789. Rappel och de andra demokratiska tidningarnes språk är lika våldsamt och hotande . . . I händelse ropubliken skulle segra, tros det icke, att hr Thiers skall komma fram för att efterträda Mac Mahon. I stället omtalas general Chanzy såsom i sådant fall designerad president. Han är f. n. generalguvernör i Algeriet. Något tecken till hotande oroligheter visar sig ej, hvarken i Paris eller landsorten. Det är blott i de tyska korrespondenternas hjernor sådana finnas. Men att derför oroligheter skola alldeles uteblifva, kan man väl icke hoppas. Från Italien skrifves, att flera fram