Göteborgsposten – 25 oktober 1873, sida 1

Stockholms-korrespondens. Den 23 oktober. H. M. konungen reste idag på morgonen med jernvägståg öfver Upsala—Sala-Avestad till Krylbo och väntas återkomma i afton. Utom det varma intresse, hvarmed man vet att H. Maj:t följer utvecklingen af våra förnämsta kommunikationsmedel, jernvägarne, och som gör att han förmodligen med egna ögon velat se huru arbetena fortgå på den vigtiga norra stambanan, lärer äfven en önskan att taga i betraktande industrianläggningar i Avesta-trakten hafva gifvit impulsen till resan, på hvilken H. M:t åtföljes utom andra, af hrr civilministern och cheferna för trafikoch jernvägsbyggnadsstyrelserna. Omkrivg middagstiden förmodas han inträffa i Krylbo. Det omtalas, att, då ryktet spridt sig om denna hans tillamnade utflykt, från några orter, särskildt från Sala, framburits önskningar om att han der måtte göra uppehåll under resan; men tidens knapphet lärer denna gång icke medgifvit något sådant, t. ex. för ett besök i Sala grufva. Möjligen kunde, ehuru vi derom ingenting veta med visshet, en medverkande anledning till H. Maj:ts färd i morgon på norra stambanan vara att söka i den petition, som, enligt hvad kändt är, blifvit af Gefleborgs läns senast församlade landsting framställd om påskyndande af arbetenas fullbordande å norra stambanan på sträckningen mellan Sala och Storvik. Denna petition, som förnämligast af formella skäl icke biträddes at Kopparbergs läns landstipg, har varit öfverlemnad till styrelsen för statens jernvägsbyggnader för att deröfver afgifva utlåtande, och detta utlåtande har i dessa dagar inkommit till regeringen. Byggnadsstyrelsea lärer ingå i en omfattande och detaljerad redogörelse för de skäl, hvarpå styrelsen stöder sitt afstyrkande af ifrågavarande anhållan, som afser att om möjligt östra och norra stambanorna måtte blifva färdiga på samma tid och äfven samtidigt kunna uppJåtas till trafik. Vi äro icke i tillfälle att nu, ens i korthet, anföra styrelsens motioner, men hafva hört uppgifvas såsom ett skäl, att man har lättare att få den nödiga arbetsstyrkan på östra än, äfven mot förhöjd dagspenuing, på norra stambanan och att, om man som nu med mera samlad kratt får arbeta på östra banans fullbordande, denna bana kan vara tärdig uuder loppet af nästa år, hvarefter med så mycket större sakerhet kan antagas att norra stambanan till Storvik blir fullt färdig under början at 1875, som man, esfter Östra stambanans färdigbyggande, kan använda hela den tillgängliga ingeniörsoch byggnadspersonalen på norra banan. Någon anledning illl möjlig fruktan att man skulle vilja gynna den ena banan på den andras bekostnad och att norra banans färdigbyggande skulle försenas utöfver den beräknade tidpunkten, synes sålunda aldeles icke vara tör handen. Det har törsports ätskilliga klagomål öfver jernvägstrafiken, enkannerligen beträffande de s. k. natt-tågen, och om än ett och annat icke saknar grund, så torde man likväl rättvisligen böra medgifva att vi här, på den långa banan Malmö-Stockholm, synnerligast under den mörka anstiden, hafva stora svårigheter att kämpa med. Det som mycket öfverklagats, eller att första klassens vagnar aro nog obeqväma för nattresor (till sina dimensioner. skola de vara lika med de som begagnas på routen StettinBerlin om också icke nyaste iuventionerna i inredningen blifvit anvanda), säges emellertid komma att athjelpas vid anskaffande at nya vagnar, då de förra skola begagnas endast för dag-resor. I tiden tör j3ernvägstägens afgång och ankomst larer ingen förändring ske före uen 1 december, dä det förmodas blifva nödvändigt att något minska tågens hastighet eller kanske rättare sagdt utsträcka tiden iör resan med ett par timmar. Åtgängstiden skulle, om vi äro rätt underrättade, dock blitva densamma, men man skulle framkomma till Malmö och Stockholm omkring två timmar senare, hvad det förra stället angår dock icke senare än att man kan fortsätta utan afbrott färden öfver Danmark till kontinenten. Några andra ändringar i afseende på natt-tågen hatva vi ej hört, utom att på nordvestra stambanan bortom Lax gnälltågen skola utbytas mot blandade tåg. I sammanhang med klander mot trafikstyrelsen må omtalas en märklig petition, som af en i det offentliga icke obekant person, filosofie doktorn N. R. Munck af Rosenschöld blifvit till K. M:t inlemnad. Petitionären vill först och främst, att anordningar skola vidtagas till förekommande af olyckshändeiser å, statens jernvägar, och trafikstyrelsen synes icke hafva funnit nåd för hans ögon, ty om denna yttrar han sig i sådana karakteristiska krattuttryck som : att den sig så platt oduglig visande trafikstyrelsen antingen måtte afdankas eller reformeras, på det man må kunna med trygghet befara svenska statens jernvägar och dess lokomotiv icke göras till ständigt menniskor och kreatur förkrossande Djuggernaut-vagnar. Sedan hr doktorn sålunda affärdat trafikstyrelsen, begär han hos K. M:t, att fri frakt eller nedsättning i afgifterna för transport å statens jernvägar till hufvudstaden af lifsmedel och bränsle åtminstone från november månads början till d. 1 nästk. maj måtte medgifvas. Såsom skäl för en så billig begäran åberopas, att nedsättning i frakt eller fri transport beviljats icke blott när det gälde understöd åt innevånare i vissa af rikets landskap utan äfven i fråga om forsling af lifsmedel till. Englands hufvudstad London. Utom dessa i större kretsar välgörande ätgärder (för jernvägsinkomsterna äro de naturligen mindre välgörande) petitionerar äfven hr doktorn för de inom Stockholms kommun tattige husvillas räkning om att K. M:t måtte anbefalla, det Stockholms administrativa myndigheter genast föranstalta, att alla statens och stadens tomma hus, som kunna användas för dylikt ändamål, anordnas och upplåtas till bostad åt sådana husvilla, som kunna betala hyra, och åt resten gratis. Men som hr doktorn icke anser detta vara tillräckligt, så fäster han K. M:ts uppmärksamhet på en enkel utväg att afhjelpa den stora bostadsbristen och det vore att lyfta det s. k. mindre kreditivet tör att användas till uppförande af bostäder åt Stockholms husvilla, hvilket vore så mycket mindre obilligt, menar petitionären, som Stockholms spmhälle är lika folkrikt med och betalar högre usky.der än de flesta af rikets län eller landshöfdingedömen och sjelf utgör ett sådant. Allmän nöd genom bostadsbrist är lika olycksbringande i sina följder som allmän nöd genom missväxt. Men icke nöjd med nämnda heroiska medel mot bostadsbristen föresl: 7 han äfven bland