Göteborgsposten – 23 oktober 1873, sida 2

nyckel förde hon in i skrinets lås och upplyftade det juvelprydda locket. Eldskenet, som strömmade ut på kaminmattan och de båda ränksmidande qvinnornas ansigten och gestalter, föll äfven på skrinet, och Monk kunde uppfånga en skymt af dess innehåll. Detta bestod af tre små flaskor med ett klart fluidum, lika färglöst som vatten, tre små påsar af oljadt siden och ytterligare tre flaskor med kulor, som liknade luftbubblor på upprördt vatten. Dessa senare flaskor tog hinduqvinnan ut och undersökte dem noggrannt. Glaspropparne voro fastbundna och betäckta af oljadt siden. — En af dessa kulor upplöser sig ögonblickligen i en flytande vätska, sade hinduqvinnan, i det hon varsamt och nästan med ömhet fingrade på flaskorna. De äro färglösa, som ni ser, och så små, att en ensam knappt kan ses. De ha en snabb verkan och lemna ej något spår efter sig. De äro destillerade af dödligt giftiga växter. Den ena ir försedd med etiketten Hjertlidande. Den, som intager en af de genomskinliga kulorna i denna flaska, skall dö plötsligt liksom af hjertförlamning. — Det duger ej, sade miss Monk, som trots sin sjelfbeherrskning ryste för sin indiska tjenarinnas kalla passionfria ton. Hon är ung och stark, och man skulle ej anse det sannolikt, att hon dött af hjertåkomma. Gamla Ragoo satte ifrån sig flaskan och tog upp en annan. fRarta Y