Lord Chetwynds oro med hänseende till ein unga hustru lade sig ej. Han gaf akt på henne, då hon hoppade fram öfver gräsplanen mot boningshuset och rådgjorde med Sylvia rörande henne. Miss Monk yttrade sig nu i skenbart lugnande ordalag, men gjorde i sjelfva verket hans fruktan och oro ännu större, och han förklarade sin afsigt vara att skicka bud till staden efter en läkare. vid återkomsten fann man, att ett sällskap gäster hade anländt från Eastbourne, hvadan lord och lady Chetwynd begåfvo sig in i salongen. Miss Monk gick upp i sina egna rum. Hennes rum voro belägna midt emot lady Chetwynds, och det var blott den stora förstugan, som skilde de båda lägenheterna från hvarandra. Dessa rum gåfvo den unga marquisinnans föga efter i lyx. De hade blifvit inredda enkom åt miss Monk af hennes aflidna styfmor, och hennes orientaliska smak hade gifvit sig tillkänna i valet af de tunga sparlakansröda gardinerna med guldbroderier, den ) Forts. fr. N:o 245,