Göteborgsposten – 23 oktober 1873, sida 1

må kunna öfverlägga med henne, under det jag går ner och helsar på mylady. Vid middagen träffas vi. Han skyndade att säga farväl. Då han tillslöt dörren ofter sig, hörde han sin syster ropa på gamla Ragee. Med ett sällsamt småleende i sitt ansigte skyndade han genom förstugan till den dörr, som ledde till systerns sängkammare, såg sig omkring för att öfvertyga sig om, att ingen gaf akt på honom, och fattade derefter dörrhandtaget. Dörren var låst. Utan att låta afskräcka sig af ett så ringa hinder tog han upp en liten nyckel ur sin ficka, satte in den i låset och sköt nästan ljudlöst tillbaka rigeln. Derefter öppnade han dörren och smög sig in. Såsom han väntat, hade gamla Ragee kommit in till sin herrskarinna i boudoiren, och de dörrar, som voro emellan, stodo alla på glänt. Han låste den dörr, genom hvilken han inträdt, och smög sig in i klädrummet, i det ljudet af hans fotsteg förtogs genom den tjocka matta, som betäckte golfvet. Han smög sig öfver rummet till ett af fönstren och dolde sig bakom den skarlakansröda gardinens djupa veck. Knappt hade han intagit en någorlunda beqväm ställning och haft tid att märka det indiska skåpet, som stod tillslutet, klädskåpet, som var öppet, parfymlådorna, eldbrasan och alla lyxartiklarne, förr än hans öron nåddes af det dämpade ljudet af miss Monks och gamla Ragees röster. — Godt! sade han för sig sjelf. Jag kan höra hvad de säga, om jag noga lyssnar. Jag har ej tillbragt min