Göteborgsposten – 22 oktober 1873, sida 2

tas skola obetingadt lyda. Under dessa omständigheter säger man, att ingen fruktan för ett uppror råder och att underrättelserna från provinsen angifva, det allt är lugnt derstädes. Stridsplatsen skall öfverflyttas till nationalförsamlingen. Det kan ej vara något tvifvel underkastadt, att en stor majoritet skall följa hr Thiers ledning och att den nye kungen endast genom en partiröstning kan uppsättas på tronen. Majoriteten skall utan tvifvel göra allt hvad i dess makt står för att framtvinga ett beslut och göra förhandlingarne så korta som möjligt. Det är icke omöjligt att, innan denna månaden går till slut, en afgörande omröstning om hufvudfrågan skall ega rum. Vi skola få veta det noggranna antalet af dem, på hvilka monarkien kan räkna, såväl som i hvilken mån högra centern är hugad att vara med om valet af suveräner under garanti af landets frihet. -De, som trott att grefven af Chambord skulle föredraga den abstrakta hedersplatsen i Frohsdorf framför en trons verkliga storhet, hade orätt. Han har skildrats som en högdragen enstöring, med ett sjelfgjordt ideal, ifrån hvilket han sannolikt icke skulle skilja sig, efterson han hyllade det och deri fann sin lycka. Hans karakter är för litet känd bortom en ringa krets af nära förtrogne, för att verlden skall kunna bedöma honom annorlunda än helt ytligt efter hans offentliga handlingar. I dessa senare har på sista tiderna ej visat sig något mer än den naturliga önskan hos en prins i hans ställning att icke synas rusa för ifrigt mot den krona, som enligt all sannolikhet skulle erbjudas honom, och den lika förklarliga önskan att ordna sina maktförhållanden med nationen på bästa sätt. Hans grundsatser skulle dock tyckas förbjuda honom att afstå ifrån den suveränitet, som han anser vara sin och hvilken det utan tvifvel måste vara en synd emot landet att frånsäga sig. Vi kunna således taga det för afgjordt, att det påfliga inflytandet användts för att förmå honom till sådana eftergifter, som skulle göra den nye konungen i Frankrike möjlig. De kontraherande parterna ha kommit till en uppgörelse: det verk, som man under de sista tre åren rufvat öfver, skall försökas — med hvad framgång det skall tramtiden visa.