Göteborgsposten – 22 oktober 1873, sida 2

Stockholm och Karlshamn. Processen Bazaine. Sjelfva förhöret med marskalk Bazaine är vu aslutadt, och man skulle redan i måndags börja med vittnesförhören. Det allmänna intrycket af förhöret under den förflutna veckan synes ha varit för den tilltalade i flera fall gynsamt, särdeles i atseende på de rent strategiska frågorna, rörande hvilka han, enligt refereaternas samstämmiga utsago, afgifvit både snabba och bestämda svar. Det samma synes likväl icke i flera hänseenden varit fallet, då förhöret kommit in på det mera politiska kulisspelet, ehuru äfven här Bazaine ganska frimodigt uttalat sig. En del tidningar i Paris började på senare tiden framkomma med ganska pikanta anmärkningar mot rättens ordförande, hertigen af Aumale, för bans lenabehandling at den tilltalade. Detta har väl medverkat till hans stramare hållning emot marskalken under sista dagarne. Man kan för öfrigt icke undra öfver, att marskalk Bazaine, som dock är en äldre man, förklarat sig ej längre stå ut med de långvariga sessionerna, hvilka ju pågå flere timmar under fem dagar i veckan under ett allt större tillopp af åhörare. Vi vilja här blott framhålla några hufvudpunkter af förhöret. I militäriskt hänseende var det vigtigast att erfara orsaken till marskalkens visade overksamhet efter den blodiga striden vid S:t Privat d. 18 aug. Sedan denna visade neml. marskalken ej något tecken till lif förrän d. 25:te. Han förklarade orsaken härtill vara den, att han måste omorganisera sina kadrer efter den förfärliga förlust han led i nämnda slag. Tillfrågad hvarför han icke försökt att förstöra en jernväg, som tyskarne anlagt, svarade han, att han i ett dylikt försök skulle riskerat en hel armåkår; att jernvägen låg fjorton lieues från hans fästen och att han för öfrigt ej skulle kunnat hålla sig fast der, ty sjukdomar och sår hade redan nedbragt hans effektiva styrka till 90,000 man, under det prins Friedrich Carl hade 200,000 man och 660 kanoner. Tillspord hvarför han icke följt de af kejsaren gifna befallningar om afmarschen från Metu, svarade han, att kejsaren, då han utfärdade dem, icke känt till ställningen, och han tillade, att om han verkligen segrat vid Gravelotte eller S:t Privat, så skulle han nog ryckt framåt. Han trodde kejsaren väl veta, att han ej kunde komma ifrån Metz, och att det var hans pligt att ej vedervåga en allmän strid. Marskalken borde dock vågat allt för att bryta sig ut, isynnerhet som han erhållit en depesch från Mac Mahon om dennes marsch mot norr. Anklagelseskriften säger, att Bazaine erhöll densamma i Metz den 23 aug. Bazaine deremot säger, att han först erhöll densamma d. 30 aug. at en bonde, som kom öfver Verdun. Presidenten sporde, om budet lemnat honom några detaljer ang. Mac Mahons marsch ; marskalken svarade, att han ej egnat synnerlig uppmärksamhet åt hans utsago, emedan han naturligtvis icke kunde ha något begrepp om strategiska rörelser. Men, anmärkte hertigen-presidenten, han gaf eder upplysningar om formeringen af fiendens bataljoner. Ja, genmälte Bazaine, men hans upplysningar voro alldeles oriktiga. Ang. dagen för marskalkens erhållande af denna vigtiga depesch skola vittnesmål afgilvas. Det är emellertid bekräftadt och af marskalken uttaladt, att han först d. 31 aug. meddelat sina officerare depeschen, och man kan väl taga för afgjordt, att han icke skulle i en hel vecka förtegat en så vigtig depesch eller under denna tid legat alldeles overksam. Också är det bevisadt, att han genast d. 31 företog ett försök att bryta Big ut, hvilket äfven utfördes på generalernas tillstyrkan och är kändt under namnet striden vid Noisseville, hvilket slöts med kans tillbakakastande. Anklagelseskristen förklarar detta nederlag härleda sig från hans visade brist på en generals egenskaper. Man har isynnerhet klandrat, att marskalken denna gång upprepat sin misslyckade uppställning af trupperna d. 26, då de ock bletvo tillbakaslagna. Marskalken besvarade denna anmärkning med, att trupperna här kände terrängen och att fienden dessutom höll honom lika strängt innesluten på alla sidor. Härpå följde förhör om förråderna i Metz och om Bazaine vidtagit alla de förberedelser för platsens försvar, som lagen föreskrifver. Bazaine svarade, att han före d. 19 aug. icke haft med fästningen att skaffa, han hade varit vid armn och lemnat bestyret med Metz åt dess kommendant, general Coffiniåres. Efter d. 19 hade han låtit organisera nationalgardet, lemnat en andra division till fästningen och as Av .6 AAA2A2A — lan 2—