Gengangerskan. Ro. sn af mrs Harriet Lewis. (Öfvers från Engelskan). Då han tyckte, att han återhemtat sig tillräckligt från sin sinnesrörelse, gick han upp i sin hustrus boudoir. Hon var ej der, och han sökte henne i hennes klädrum och sängkammare. Hon låg med ansigtet vändt mot väggen. Han kallade henne sakta vid namn, men hon svarade ej. Med tysta steg för att ej väcka henne begaf sig äfven han till hvila och var snart i sömn. Då började det lilla hufvudet på den spetsbeprydda kudden vid hans sida att oroligt röra sig, och de mörka ögonen öppnades i ett uttryck af vild förtviflan, och Bernice hviskade så sakta, så sakta: — Det var då sannt, alltsammans. Han gifte sig med mig, fastän han hela tiden älskat henne. Jag skall ej säga honom, att jag vet det. Han skall ej lära känna, att han krossat mitt hjerta. Jag skall ej lefva länge, det vet jag, och när jag är borta, kan hån gifta sig med sin aköna Sylvia. ) Forts. fr. N:o 244,