Göteborgsposten – 21 oktober 1873, sida 2

Fran Utlandet. Underhandlingarne med grotven af Chambord, som ännu uppehåller sig på slottet Puchheim, i närheten af Salzburg, hafva nu, efter hvad det vill synas, kommit till ett för de konungske i Frankrike gynsamt slut. Grefven har uppfylt, tycks det, alia de at högra centern uppatälda sordringarne: en modernisering af 1814 års charta, allmän rösträtt och antagandet af tricoloren. De båda deputerade, Lucien Brun och Chesnelong, som å högerns vägnar varit hos grefven, hafva inför högerns byråer i lördags aflagt berättelse om utgången af sin sändnirg. Enligt det vid sammanträdet förda protokoll, tyckas de hafva medfört grefvens af Chambord fulla bifall till det program, som uppstälts af högerns niomannautskott, hvarat töljer, att han vid monarkiens återupprättande vill afgifva garantier för bibehållandet af Frankrikes alla borgerliga, politiska och religiösa friheter (d. v. 8. biträda enåmodern förtattning); och löses den långvariga tvistefrågan om fanan sålunda, att tricoloren bibehålses, dock kunnu ändringar häri göras på konungens förslag, men fanan förblifver likväl orörd, i fall icke både konung och representation enas om denna förändring. Här befinner man sig omsider på faktas mark, och grefven har för franska kronans lockande glans uppgitvit sin förut intagna hållning. Hanyttrade också till de båda deputerade: Vårt buses historia visar, att vi alltid förstått att rätta oss efter tid och omständigheter. Må nationalförsamlingen proklamera den legitima och ärftliga monarkien, och ni skolen få se, att en öfverenskommelse i alla frågor skall bli ganska lätt. Redan i söndags och i går höllo högerns olika fraktioner sammanträden i anledning af denna grefvens officiela förklaring, och frågan om monarki eller republik tör Frankrike torde väl, om ej regeringen kommer på något oväntadt sätt emellan, i det närmaste vara afgjord, eftersom de konungske väl hafva ett tillräckligt antal underskrifter af deputerade, tör att under förutsättning af eftergifter från grefven ega majoritet inom nationalförsemlingen. Nu återstår att se, hvad hållning regeringen skall intaga till saken. I sitt andra okto berhäfte förklarar den ansedda tidskriften Revue des deux Mondes-, att regeringen nu måste bestämma sig, om hon icke vill blifva sjelf invecklad i de förestående, våldsamma striderna och uppslukas. IIitintills, heter det deri, har regeringen undvikit att uttala sig; hon har förblifvit neutral, det vill säga som regering; ty det är en känd aak, att hvar och en al hennes medlemmar har sin egen mening. Hon kan emellertid icke fortfara på detta sätt ; denna neutralitet skulle komma att likna en abdikation. IIon mås:e nu säga hvad hon vill och tänker göra. Hon måste vid nationaltörsamlingens öppnande på nytt taga iaitiativet, vore det också endast för att göra ett snart slut på de ändlösa debat erna och våldsamma partilidelserna. Situationen börjar bli i högsta grad spänd. Tidskriften menar, att man bör törlänga Mac Mahons embetsmyndighet, remedan denne ädle officer, som icke känner till partier eller äregirighet och hvilken den nationala instinkten betecknat som en trogen och verksam soldat på sin post, endast tänker på Frankrike och sina pligter gentemot detsamma. Men om detta skall kunna ske, så måste dermed följa vissa organiserande lagar, hvilka kunna gitva landets institutioner fast het och styrka, såsom t. ex. en andre kam mare, en ny vallag o. 8. v. Från Thiers hand föreligger ett ypperligt förslag till en sådan ordning, och detta bör ställas på dagordningen, när nationaltörsamlingen äter sammantröäder. Det är i sjelfva verket tydligt, att för de konungskes seger det är af väsentlig vigt, at regeringen icke i sista ögonblicket motträder desamma. Bonapartisterna höllo d. 15 ett partimöte hvilket likväl icke var talrikt besökt. Någo beslut fattades icke heller, utan skall ett nyt möte hållas, sedan högerns och grefvens a Chambord ömsesidiga ställning blifvit bestämd bränd Da k-önnnaslioa tidningarna visa el