Uimdhgen den 20 Oktober. l ter, som utvecklats i hr Mankells reservation Å Tiderna förändras! Om generolpoststy. relsen sör några år sedan — den tid då nämnde styrelse icke hade det inflytande på hufvud: stadens tidningspress, som den nu förvärfvat sig genom tidningsexpeditionen, och som kan blifva lika tryckande som hotkanslersembetet var förr — om, såger jag, nämnde styrelse för några år sedan hade utfärdat ett förbud för posttörvaltarne att idka agentur för tidningar, så hade en sådan åtgärd då ganska säkert illa upptagits, ståmplats som ett attentat mot trycktriheten, mot upplysningens spridande bland folket, och man hade sagt, att styrelsen väl egde att öfvervaka siua underordnades tjensteäligganden, men alldelos icke deras verksamhet utom tjensten. Men nu har man blifvit mera ötvorseende. Ukasen var också endast föranledd deraf, att utgifvaren af Svenska Veckobladet (hvilket genom postverket utsändes till landsorten i 50,600 exemplar) samt at Läsning för folket och -Land och folk hvilka utgitvas af Sällskapet för nyttiga kunskapers spridande) hade anmodat postförvaltarne att åtaga sig en särskild agentur för spridningen af dessa tryckalster. Om man nu anser, att tidningar och tidskrifter befrämja upplysningen blana folket, och då numera staten jhar sin goda inkomst at tidningsatsättningen, så hade det i båda hänseendena varit vida riktigare, om generalpoststyrelsen icke förbjudit, utan berättigat postförvaltarne att blitva agenter för alla tidningar och tidskrifter med iakttagande likvisst deraf, att tjenstegöromålen icke försummades. Att intendenten Juhlin-Dannfelt såsom svensk utställningskommissarie i Wien haft en ytterst själsoch kroppsansträngande besatt ning erkannes ganska sakert af alla, som besökt Wien under utställningen, och anas troligen ätven at många som icke varit der. Det är med dessa kommissariebefattningar så beskaffadt, att ingen, som en gång haft en sådan, önskar erhälla den ånyo. Emellertid om någon för en sådan befattning blitvit skapad, så tror jag, att denne någon år hr Danntelt, hvilken utrustats med en ofantlig energi och som finner ett nöje i alt öfvervinna hinder och svårigheter, hvilka också i Wien kommit honom till del i rikaste mått. Men för ansträngningarne höll han också på att duka under. Läflora veckor kände han sig opasslig: han trodde, att orsaken dertill var trötthet, och han ernade dag för dag söka hvila, men kunde ej taga sig ledighet. Slutligen insjuknade han, fick ett anfall af kolera, och hans helsotillstård blef så betänkligt, att hans närmaste här gjorde sig beredda att skynda till Wien. Den kratziga naturen segrade dock, och han är nu fullt återställd till helsan. I början at november skall utställningen stängas; men då inträder ett nytt mödosamt bestyr, det med alla de svenska utställniugsföremälens hemsändning. Deretter kommer den mödosamma uppgörelsen af alla räkenskaper. Det är icke troligt, att de för Sveriges deltagande i utställningen anvisade medlen räcka ull; men lyckligtvis kan den saken lätt regleras, emedan utvägar att betäcka bristen icke saknas, och det har nu kommit så långt, ätven hos oss, att när ett företag hedrat värt land, så visa sig statsmakterna frikostiga. När alla anara samtalsämnen här sinat ut, har dock alltid Helgeandsholmens befriande trån der befintliga åbyggnader återstält att orda om. På nämnde holme, den vackraste punkten i hufvudstaden, om den blefve väl ordnad, är hofstallet beläget. Frågan har således i första hand alltid varit, Avar detta skall kunna törlaggas, ty att dröja med Ilelgeandsholmens atrödjande, till dess ett hofstall ej behöts, d. v. s. till dess republiken blir intord och presidenten ätnojer sig med att begagna hyrkuskekipage, torde alla anse särdeles olämpligt. Derfore hafva stadsfullmäktige nu gitvit sitt samtycke till, att af nägra tom(er, tillhöriga staden och belägna invid artilleriplanen, skall erforderlig areal afstås till staten, om till nämnde plan hofstallet skall förflyttas. Med detta beslut, som likvisst rönte mycket motstånd, är dock frågan om Helgeandsholmens framtida användande ingalunda löst, och ehuru jag ernar uppnå en ganska hög ålder, har jag dock uppgitvit alla förhoppningar om att få skåda de nya byggnaderna på Helgeandsholmen. Visserligen äro flera arkitekter nu sysselsatta med att uppgöra täflingsritningar till en storartad byggnad, i hvilken riksdagen, riksbanken och riksgäldskontoret skola inrymmas. Men då riksdagen får kunskap om, hvad denna byggnad, uppförd på UHelgeandsholmen, kostar, vidare hvad staten skall bevilja för en ny hofstallbyggnads uppförande och derjemte hvad staden fordrar i ed den unge marquise våra engelska sflicko 2111 e: Ål-iJIAt iInteaasan fv 2 2