Han var inbegripen i samtal med den unge marquisen rörande något ämne, som egde särskildt intresse för dem båda. Miss Monk tog med trött min godnatt och gick till sitt rum. Mr Monk följde hennes exempel. Bernice längtade efter ett förtroligt samtal med sin man, hvarvid hon kunde få omtala för honom de känslor af svartsjuka, som så plötsligt vaknat och så snart förqväfts hos henne, men hon fick ej tillfälle dertill och drog sig derföre tillbaka till sina egna rum. Marquisen samtalade med mr Sanders en halftimma eller mera, och föryaltaren tog derefter afsked. Den unge lorden blef sittande framför elden i det lilla kabinett, der han haft sitt samtal med förvaltaren. Inga ljus voro tända i rummet. Det var ett åttahörnigt rum, hvars väggar voro beklädda med siden af blekröd färg. Lord Chetwynd satt tillbakalutad i en beqväm länstol och kände sig outsägligt lycklig och belåten med lifvet. Han var i begrepp att resa sig upp för att begifva sig till sin unga hustru i boudoiren, då dörren öppnades, och Sylvia Monk trädde in. Han vände på hufvudet och skulle ha rest sig upp, om hon ej hastigt kommit fram till honom, satt sig på en stol vid hans sida och till hälften blygt lagt handen på hans knä yttrande i den låga, smekande ton, som var egendomlig för henne: — Förunna mig ett ögonblick, Roy, endast ett ögonblick innan ni går till henne. Jag vill lyckönska er till edert giftermål och säga er, huru mycket jag allaredan älskar er lilla Bernice. Ilon är mycket älsklig, men har.