Bref från Stockholm. (Korrespondens till Göteborgs-Posten.) Stockholm d. 12 oktober. Olver resultaten af det nyligen afslutade kyrkomötots verksamhet, är jag icke kompetent att döma; men jag har likväl tyckt mig finna, att många af dem, som icke alls gilla denna institution, nu åtminstone gorna skulle sett, om de varit medlemmar af mötot och således medverkat till de fattade besluten. Nekas kan icke heller, att kyrkomötet, såsom rådplägande församling, utmärkte sig för grundlighet, allvar, högsinthet och humanitet. I dessa afseenden, äfvensom i diskuasionernas formfulländning, utgjorde detta möte en förebild för vår riksförsamling, som obestridligen behöfde förstärkas med flera män med humanistisk och politisk bildning. Nu gå vi här och se på hvarandra, undrande hoad de der grunddragen till den nya armCorganisationen innehålla, hvilka i generalstaben utarbetats och hvilka, enligt K. M:ts beslut, skola granskas af en komitå, bestående af högre militärfunktionärer. Det säges visserligen, att dessa grunddrag hemlighållas; men tå se om man icke får någon kunskap om dem, medan de äro i skärselden. Hr X. hoppas det åtminstone, och jag är viss om, att uppsnappar han blott en liten skymt af dem, så håller han icke på dem. Äfven han anser, att ifrågavarande grunddrag särskildt böra granskas af annat godt folk, innan de avancera till riksdagen. Han skulle nog låta förmå sig att deltaga i en sådan granskning; hemmastadd i saken är han, ty han var några år korporal vid Trosa skarpskyttekompani och höll vid kompaniets kollationer tal, som alltid applåderades. Osannolikt är icke, att de ifrågavarande grunddragen, åtminstone i det väsendtligaste, skola gillas af komiten, och i så fall kan man antaga som säkert, att de icke afse en armborganisation på papperet med så kort tids årliga vapenöfningar som möjligt, utan något fullt betryggande för vår sjelfständighet. Men hvad skall väl då Andra kammarens majoritet säga om ett sådant förslag? En del af dessa herrar hafva sina egna armeorganisatoriska funderingar, . med allmän afväpning och evig fred till grundval och grundskatternas samt indelningsverkets afskrifning till syftemål. Förr ansågs det värst af allt att vara direktör för K. M:ts hofkapell och teater; men nu är det vida värre att vara krigsminister. Det mörka och hotande moln, som jag tyckte sväfvade öfver statsrevisionen, har lyckligtvis skingrats, De båda auktoriteterna på det högre militära gebitet, redaktör Hedlund och kapt. Mankell, hafva i afseende på Karlskronas betästningar blifvit ense. Det är naturligtvis den förre, som gått upp i den senare, emedan han obestridligen är n:r 1 af dem båda. Då de åsigter rörande Karlskro nas befästningar, hvilka uttalats af revisorernas flortal, icke kunnat gillas af hr Mankell, så har han framlagt sin mening i en vidiyftig reservation, hvilken lärer vittna om samma djupa grundlighet, som allt det han förut i samma ämne skritvit och yttrat. I denna reservation har br Hedlund instämt; derigenom har hr Mankell vunnit en lysande seger, och derigenom ha vi kommit den eviga freden ett stort steg närmare, ty nekas kan väl icke, att med den hade det sett betänk. ligt ut, om förbemälde herrar blifvit oeniga. l På tal om statsrevisionen, kan jag med-,: dela den glädjande underrättelsen, att hr Jöns Pehrsson, dels genom anlitando af läkarebi-F! träde här, dels genom sin verksamhet i statsrevisionen återvunnit sin helsa och hörsel. ! Någon tid under sin vistelse här var han fullt I: besluten att afbryta sin politiska bana, ned; 1 l 8 f lägga sitt mandat och återvända till privatlifvots lugn i Sunnerbo. Men han har, som sagdt är, återvunnit sin helsa och torde nu med säkerhet blifva, om icke den ende, så åtminstone den som med största talangen kommer att i Andra kammaren bära upp de åsig