Stockholms-korrespondens. Den 16 oktober. Vid ett föregående tillfälle hatva vi omnämnt att den mycket omtalade bostadsbristen härstädes blifvit af ryktet betydligt öfverdrifven och att, så vid med visshet vore kändt, intet hushåll som tillhör klasen af ordentligt folk saknade tak öfver hufvudet Ytterligare erhållna underrättelser bekräfta detta förhållande. Detta hindrar likväl icke, att nu som alltid, synnerligast i större städer, finnes en hel del löst folk, den der städse befinner sig på en så rörlig fot, att den ej kan anses hafva annat än tillfälliga bostäder. Dessa s. k. logerare sammanpacka sig än här än der för vecka eller blott för dag. Många finnas, och t. ex. dalkarlar, som endast under vintermånaderna uppehålla sig här för att genom vedsågning samla sig ett litet kapital, och dessa tränga sig ihop, utan att nöden dertill tvingar dem, så att man har exempel på, att i en af gränderna i sjelfva staden inom broarne ända till 17 personer bebo ett icke mer aa 16 fot bredt och 18 fot långt rum. Naturligtvis medgifver icke utrymmet för alla att ligga på goltvet, utan man har upptimrat kojer utefter väggarne som om skeppsbord. Men detta härrör icke af brist på bostad utan, som nyss nämndes, af en sparsamhet, drifven till möjlighetens yttersta gräns. Dessa senare torde likväl icke kunna räknas till dem som, om det visar sig görligt, skulle pocka sig till fria husrum på kommunens bekostnad, men detta gäller så mycket mer om den förra klassen. För individer tillhörande denna kategori tycks en annons i Stockholms Dagblad för igår vara beräknad. Ibland diverse läser man nemligen der: alla de, som äro husvilla, behagade infinna sig i Humlegården torsdagen den 16 dennes kl. 3 eftermiddagen. Hvad som åsyftas med denna lakoniska annons nämnes icke, men sannolikt vinnes åtminstone det syftet att samla ihop en stor mängd menniskor, både husvilla och icke husvilla, kanske mest de senare, samt att förskaffa polispersonalen ett extra göromål. Det torde väl komma att visa sig, om tillkännagifvandet härrör från en husvill eller från någon, som vill begagna vostadsfrågan som ett agitationsmedel för andra syften. Men om än bostadsbristens vara eller icke vara kan sättas i fråga, så är det dock ett faktum att de s. k. fattigare klasserna i år ha lättare att betala sin hyra, än hvad gemenligen brukar vara händelsen, ty då annas Stockholms Allmänna Pantlåneinrättning i början af oktober plägar mycket anlitas i låneväg, har i år ett betydligt mindre antal lån än vanligt utlemnats, under det att inbetalningarne deremot pågått ganska raskt. Det är eget, att man midt i denna öfverflödets tid måste tala om brist, och likväl gifva de senaste underrättelserna från utlandet vid handen, att penningtillgängen der börjar blifva knapp; att engelska banken höjt sitt diskonto till sex procent är i detta fall icke så märkligt som att den franska banken gjort sammaledes. Under sådana förhållanden är det icke underligt, om äfven vår penningemarknad, med den nära förbindelse hvari de olika länderna nu stå till hvarandra, skulle få en känning af det tryck som märkes på andra ställen. Ocksa säges det att penningar nu en tid bortåt varit mera efterfrågade än hvad förut på länge varit förhållandet samt att banker och penninginrättningar operera med iakttagande af skärpt försigtighet. Lyckligtvis visa sig här inga tecken att ställningen i den finansiella verlden är -osund, utan man söker blott som en klok styrman att minska segel, när vädret ser stormigt ut, och sålunda undgå andra kriser än de som hota