rödt Bordeaux-vin. Men huru skall då köparen kunna förvissa sig om, att det buteljerade (och importerade) vinet han bekommer vorhligen är den sort som på etiketten angifves! Jo, han skall undersöka namnet på korken — ty — upplyser hr Smith — köpmannen (exportören) eger endast rättighet att med sitt namn stämpla korken, men ej att härtill begagna annan firmas, vid äfventyr af strängt straff, hvaremot han med ett väl kändt vins namn kan prunka på en butelj af det sämsta vin, utan att bli straffad för bedrägeri. Af en mängd vinsorter har bolaget gjort stora inköp på fat för att tappas här. Allt det här tappade vinet är försedt med stämplade korkar (bolagets stämpel); men då vin säljes fatvis, utlemnar bolaget under intet vilkor af sina stämplade korkar eller etiketter. Hr Smith polemiserar äfven med sina motståndare i yrket. Bland de oklassificerade röda Bordeaux vinerna, som bolaget importerat och här tappat, förekommer i priskuranten en sort: Medoc, godt bordsvin (utan glas) 75 öre pr hel butelj. Dervid har hr Smith fogat följande roliga upplysning: -Som någon person behagat gitva detta vårt (bolagets) vin epitetet bekännelsevin, så anse vi oss böra nämna, att detta vin icke, såsom eljest vanligen är fallet med ordinärt rödt vin, är sammansatt at blåbärssaft och Cette-vin, utan är verkligt äkta Medoc at så god beskaffenhet, att icke någon annan importör, vare sig i parti eller minut, från Bordeaux nu kan anskaffa ett lika godt vin till vårt försäljningspris. Då vi under det passerade året försålt omkring 50,000 buteljer, bör sådant kunna gälla som bevis, att vinet är omtyckt. Vill ni derjemte inhemta, huru en stor vinoch spirituosa-affär skall skötas äfven i tryck, så skaffa er ett exemplar af bolagets priskurant. Hr Smith riktigt utmanar deri formligen sina medtäflare. Det är dock väl att vi svenskar hysa stor afsky för dueller, annars hade väl hr Smith redan bjudits ut på värja, sabel eller pistol. Göran. — —