skatta er ädla själs hela djupa kärlek? Tanken på framtiden måste ofta väcka bekymmer och oro hos er, det inger jag så väl. Ja, jag kan förstå hvad ni måste känna, jag vet hvilka farhågor ni måste hysa, Roy. — Farhågor? Jag förstår er ej, Sylvia. — Jag menar do farhågor ni måste hysa, då ni tänker på möjligheten af att vår lilla Bernice kan finna någon, som hon skall älska högre än er, sade miss Monk med öm sorgsenhet i tonen. Jag kan lika väl som ni sjelf förstå hvad det vill säga, att Bernice aldrig i sitt lif sett en ung bildad man förr än hon såg er. I jemförelaen med de råa fiskrarne på hennes ö måste ni ha förefallit henne som en halfgud. Att ert vackra ansigte, ert intagande sätt, er rang och er rikedom skulle fängsla henne, var allt för naturligt. Hon hade ej tillfälle att jemföra er med andra unga män. Ni erbjöd henne ett lif i stora verlden, erbjöd henne all den glans, hvarom hon drömt, och med brinnande tacksamhet antog hon anbudet och er sjelf derjemte. Nu undrar ni i ert hjerta — jag känner det af instinkt, Roy — undrar om det är tacksamhet eller kärlek, som er unga hustru hyser för er; ni undrar om ej en gång det medvetandet kan vakna hos henne, att den man hon först älskat dock ej rört de djupaste strängarne i hennes natur, ni undrar om det under årens lopp ej skall komma en tid, då hon träffar någon, som hon skall älska med en qvinnas bästa och mognaste kärlek. Ni finner huru jag läst i er själ, Roy, och jag delar odra farhågor. PA Y